IKEA. Det älskade moderskeppet. Hur är det möjligt att man i en affär där folk spenderar stora summor pengar inte kan betala med kreditkort?! Visa? Hört talas om det Nieder-Eschbach? Eric och jag var där en måndag för några veckor sen, med uppdrag att köpa kök, soffa och en stor jädrans garderob. I runda slängar räknade vi med att spendera kanske 40000 kronor. Kan man betala det med VISA-kort frågar vi i kassan innan shoppandet har börjat. Nej. Bara med det tyska EC-kortet eller kontanter. Kul.

Eric har en daglig gräns på 10000 kronor på sitt EC-kort och jag har glömt koden till mitt. (Jag vet, illa.) Då följande två hektiska timmar när vi springer runt som yra höns. Ringer Handelsbanken i Vollsjö och får min VISA-spärr hävd så att jag kan få ta ut mycket pengar med mitt svenska kort. Problemet är att jag varit duktig och flyttat mina svenska pengar till mitt tyska konto. Bor ju här nu. Mamma svarar inte i mobil. Pappa svarar att mamma är på jobbet. Mamma ringer senare och får på studs bedjan om hon kan låna mig 15000 spänn så länge. Det går bra. Erics pappa har inte sina kortkoder. Erics mamma är i Venedig. Erics pappa hittar lite pengar hemma. Eric tar ut 10000 från bankomat. Mina kort funkar inte i automat. Eric ansöker om ett IKEA-familykort. Med kredit på 3000 euro. Vi tror att vi har nog och börjar handla.

Garderoben är hyffsat snabbt avklarad. Vi ska ha den största som finns. Wohooo! Och jag får en Drahtkorb till några av mina par skor. Soffan kan man inte beställa eftersom det överdraget vi vill ha krånglar. Den finns i vit meddelar försäljaren. Vi vill dock inte har vit utan gråbrun. Men ni kanske kan ändra er och ta den i vit istället undrar hon igen. Nej säger vi och marscherar till köksavdelningen.

Vid det här laget börjar jag få lite svindel och nån form av migrän slash panikångestattack för att det är varmt, vi har inte ätit frukost och vi håller på att göra av med väldigt mycket pengar. (Och jag är arbetslös.) På köksavdelningen får vi vänta i 45 minuter trots bokad tid och Eric som väldigt sällan blir irriterad, blir irriterad. Snubbe kommer och vi kör igång. Vi hade ett färdigplanerat kök på datorn, så det gick säkert ovanligt snabbt. Men det är liksom rätt viktigt att det blir rätt.

Köksmedarbetaren hittar även soffan åt oss och beställer den utan överdrag. Kristina, Erics mamma, gör oss tjänsten att sticka dit två dagar senare då nya överdrag i rätt färg (väldigt ovita) har blivit levererade. Pust. Allt ser alltså okej ut och IKEA-killen skriver ut en massa papper till oss, orderbekräftelse och så vidare. Vi frågar vilket papper vi ska ge till dem i kassan för att betala kalaset. Inget blir svaret. “Ni betalar ingenting idag, utan först när allt levereras.”

…

Suck. Pengaskrapandet var alltså överflödigt. Kul. Vi fick köttbullekuponger av köksmannen och fyllde på magsäckar och blodsockerdepåer i restaurangen innan vi köpte tre bokhyllor och körde hem. Det var en svettig dag, I’ll tell you that.