Man ska väl ta en sak i taget bara, är det så man klarar av livet? Jag känner mig onödigt stressad just nu. Påsklovet börjar på fredag, sen har vi två hela veckor innan skolan börjar igen. Alltså behöver jag inte känna mig stressad eftersom jag har ganska gott om tid på mig att få gjort det som göras skall.

Nästa vecka ska jag eventuellt göra praktik på det där Migrationsmuseumet som ingen har hört av sig om på ett tag. Det irriterar mig när människor inte svarar på viktiga email och frågan om jag ska jobba åtta timmar om dagen inne i stan nästa vecka eller ej, känns ganska viktigt.

Fick iväg ett email idag iallafall, som påminnelse till läraren som är ansvarig för det hela. Suck.