Om familjelivet som svensk i T-land, mat, ungar och annat krafs.
Header

Valreaktioner

September 10th, 2018 | Posted by Jess in Ego. - (0 Comments)

Jaha, då var de kvinnohatande rasistnazisterna tredje största parti i Sverige. Hur fan tänkte 17,6 % av väljarna i Sverige? Och hur tänkte de nästan hälften av invånarna i Fränninge som röstade på dem? Emelie skickade en liten film från lokalnyheterna i Skåne som varit och snackat med en SD-väljare i Sjöbo. Han sa absolut ingenting under de 90 sekunderna som inslaget varade. Alltså, hans mun rörde sig, men han hade ju inga argument alls för varför han röstade på Sverigedemokraterna. På frågan vad han tyckte om att Stefan Löfven anser att det är ett nazistiskt parti svarar han, jag citerar, “det är som det är med det”, slut citat. Alltså, va? Vad fan ska det betyda? Har man ingen aning om politik eller vad man vill för Sverige så är det fanimig dags att läsa på, INNAN MAN RÖSTAR. Eller rösta blankt. Rösta inte lite på måfå, på Sverigedemokraterna, bara för att de lovat dig att alla människor som någonsin flyttat till Sverige kommer att vara ett minne blott. Inte ens om man önskar sig det, kan man vara så dum att man tror att det kommer att hända. Och vad hända med att vara lite medmänsklig? Sätt dig själv i flyktingarnas skor, tror du de tycker det är trevligt att deras land, hus, hem och ofta vänner och familj, har blivit sönderbombade och de tvingas flytta till ett kallt jäkla land där 17,6 % hatar dem?

Orkar inte. Vakna Sjöbo, skärp er, var inte så jävla trångsynt ointelligenta och ELAKA. Vem fan tror ni att ni är??!

9/9-2018 – En sorgens dag?

September 9th, 2018 | Posted by Jess in Filosoferande. - (0 Comments)

1932 gick det tyska folket till val, precis som vi svenskar gör idag. Många var trötta på den sittande regeringen och ville ruska om i grytan, väcka politekerna genom att rösta på ett nazistiskt parti. De tänkte att de skulle försöka få ordning på saker och ting på den vägen, för att sen kunna rösta på ett annat parti nästa val fyra år senare. Det blev inget val fyra år sen. 1933 kommer Adolf Hitler till makten och börjar utrotningen av judar, handikappade, homosexuella, romer, krigsfångar, polacker, sovjetmedborgare och alla andra som tänker annorlunda eller ser annorlunda ut.

Är det dit vi vill ta Sverige? Jag skiter fullständigt i att många andra europeiska länder också har sett främlingsfientliga partier bli större och få fler anhängare. Sverige ska inte landa där. Vi som har kommit så långt med jämställdheten, med teknik och medicin och är duktiga på musik och barnböcker och köttbullar och möbeltillverkning och som har ett multikulturellt samhälle som fler borde upptäcka och faktiskt dra nytta av. Vi kan väl för sören inte rösta in rasistiska nazistsympatisörer i regeringen? Det vore ju helt sjukt.

Det är omöjligt för mig att förstå hur man som vuxen människa kan rösta på ett parti som gång på gång kommer med extremt främlingfientliga uttalande. De hatar alla som inte är vita män. Om de kommer till makten vill de bland annat sluta ta emot människor på flykt och istället hjälpa folk på plats. (Hur lätt det är att hjälpa dem när hela deras land är sönderbombat vet jag inte riktigt.) De vill sänka abortgränsen. (Kvinnohat.) De vill ta bort samkönades rätt att adoptera. (Vidrigt.) De vill ändra på föräldradagarsreglerna. (Kvinnor hör ju hemma vid spisen, med en unge på höften, precis som 1894.) De vill dessutom att vi lämnar EU, låser in asylsökande som väntar på svar, försvåra för utlandssvenskar att flytta tillbaka osv. Listan fortsätter i evighet. Det blir inte bättre.

Om lite drygt två timmar börjar de räkna rösterna. Jag hoppas för min egen skull, för mina barns skull och för hela Sveriges skull, att vi inte vaknar imorgon till ett rasistiskt parti med majoritet i regeringen. Det vore förödande.

Eleonor Oliphant mår alldeles utmärkt

September 8th, 2018 | Posted by Jess in Böcker. - (1 Comments)

Izabella, jag har en ny bok till dig! Efter den psykiskt jobbiga tegelstenen Ett litet liv, har jag nu läst ut Eleonor Oliphant mår alldeles utmärkt. En heeelt annan bok. Absolut inte lika tekniskt fulländad som Ett litet liv, men också rolig, mysig och lite rörande. Jag läste den på engelska och helt ärligt mestadels i personalrummet på Elsas förskola. Det fanns ingen internettäckning där. Bra för läsdisciplinen.

Den handlar om en mycket ensam 30-åring, Eleonor, som av olika anledningar inte har några vänner eller familjemedlemmar som hon umgås med. Hon går upp, klär på sig, går till jobbet, jobbar, går hem, går och lägger sig. Varje dag. Så hon fungerar, men hon lever inte riktigt.

Så blir hon vän med en kollega, räddar livet på en gammal man och börjar långsamt märka hur härligt livet faktiskt kan vara. Men det är naturligtvis inte helt lätt, när mna inte har koll på några av de sociala konventioner som många av oss inte ens tänker på. Jag skrattade ett par gånger och grät ett par. En mycket sympatisk bok!

Sovgnäll, sångstund och snatteri

September 6th, 2018 | Posted by Jess in Familjeliv - (0 Comments)

Det har känts som fredag varje dag den här veckan, på ett bra sätt, tror jag. Men imorgon är det iallafall dags. Dagen är slut. Ville kämpade mot sömnen i en timme innan han till slut fick ge upp sin kamp mot sovpåsen och slappna av. Så himla frustrerande det där. När jag för en gångs skull lyckas få båda i säng i tid, extra viktigt en dag som denna då Elsa inte sovit middag, och så somnar Elsa med fingrarna fortfarande öppnades en lucka i en bok om kroppen. Men Ville, som vanligtvis somnar på ett par minuter, kommer inte till ro. Det är väl sådär det är att ha mer än ett barn kanske, alltid är det nåt. Eller någon. Tänker ibland på hur det skulle vara att ha tvillingar, ännu fler Villes liksom. Gode gud i himlen.

Både igår och idag kunde Elsa säga hejdå till mig utan att fälla en tår, på förskolan alltså. Stort framsteg. Igår grät hon istället när jag hämtade, tydligen kom jag alldeles för tidigt, de skulle precis ge sig ut och jaga killarna. Det kräver i princip sitt eget blogginlägg, det där om hur extremt tidigt de börjar med att diskutera killar och tjejers skillnader. Jag hatar det. Elsa var inte medveten om det alls innan, och nu pratar hon redan om hur vilda och retsamma pojkarna är och hur snälla och fina tjejerna är. Örk.

Medan hon var på föris igår så var Ville och jag på musiken, hans musik. Där han dock är äldst och den enda som kan gå, det är från 6 till 16 månader. Så han går runt mycket och pekar på bebisarna och säga beb och skrattar. Eller tar kliv över dem, om vi har riktig otur. Han gillar också när vi väsnas med olika instrument och sen, på tre, gömmer dem bakom våra ryggar och det plötsligt blir tyst. Som han skrattar då, med busig blick, som om han känner sig lurig som vet var ljudet tar vägen.

Idag gick det alltså lika bra på förskolan. Jag hade lovat Elsa en present den dagen hon klarade att vara hela sin dag på förskolan, alltså ungefär 8.15 till 11.30. Hon fick en tallrik när vi kom hem, en sådan som hon hade önskat sig med fyra fack. Från ett danskt märke, Sebra. Jättefina saker. Bara så att ni vet. Elsa blev iallafall superglad. Och beställde direkt kvällsmat på den, med köttbullar, potatismos, gurka och lingon, ordentligt sorterade.

Men innan det hann vi med en sväng på Ikea också. Jag hade tänkt låta Ville spatsera omkring så mycket han ville, men han ville hellre sitta i kundvagnen och äta riskaka. Vi fick tag på det vi skulle ha och lite till, precis som det brukar vara på Ikea. Använde snabbkassan på vägen ut, finns det sån i Sverige också? Gud, har inte varit på Ikea i Sverige på säkert.. 15 år, minst! Nästan sjukt ju. Iallafall, alltså en kassa där man scannar sina grejer själv. Det står en kontrollant vid slutet som håller ögonen på alla och han sprang ikapp oss sen, när vi var färdigbetalade och på väg mot prästosten. Det visade sig att jag hade snattat en diskborste. Han fick helt enkelt tillbaks den, så slapp jag både fängelsestraff och att gå tillbaka och betala den.

Skönt ju. Nu ska jag sluta babbla om oss, luta mig tillbaka på soffan och njuta av mitt te, innan nattskiftet börjar. Det är verkligen så det känns.

Idag var Elsa på förskolan helt själv från 8.30 till 10.30. Jag gick hem och vek tvätt medan Ville vilade middag och sen var det dags att hämta henne igen. Hon var lite ledsen när jag skulle säga hejdå och ville inte riktigt släppa min jacka. Men så skulle de fira ett barns födelsedag och det vankades eventuellt onyttiga matprodukter, så hon bet ihop.

När jag kom och hämtade stod de uppradade i hallen, på väg ut. Och då blev hon väldigt glad att se oss, men ändå lite sur för hon hade tänkt gå ut och “jaga killarna” på lekplatsen, tydligen. Imorgon får hon stanna ännu längre, så då kanske hon hinner det då.

Medan jag sen ordnade med lunchen här hemma passade Ville på att klättra upp på matbordet i vardagsrummet. Där hittade han en sådan där take-away-kaffe-pinne, en tunn, smal sak av trä som Elsa och jag pysslade med imorse. Med den i handen ramlade han sen baklänges ner, välte en stol i fallet och skrek så att mitt blod frös till is i köket. Jag rusade in och svepte upp honom från golvet. Hans panna hade då redan en enorm bula, svullen, med blod nära ytan i ett härligt mattmönster. Och den där jäkla kaffe-pinnen hade gått igenom pyjamasen vid hans arm! Jag ryckte av bodyn, men som tur är hade den inte gått in i armen på honom! Herregud alltså. Galningen.

Nu sover han, Elsa lyssnar på ljudbok i sitt rum och jag bloggar. Tänker. Är kissnödig. Lyssnar på diskmaskinen i köket. Tittar på mer tvätt som behöver vikas. Vid 15 ska vi ut på promenad med Anna och hennes dotter, som jag nämnde igår. Till kvällsmat serveras blomkål med pestosås, Elsa kommer att jubla.

Veckans planer v. 36

September 3rd, 2018 | Posted by Jess in Familjeliv - (0 Comments)

Måndag och veckan har kört igång med en skräll. Eller nåt. Elsa har överlevt en dag till på förskolan. Jag läste ut min bok i personalrummet, Elsa busade på lekplatsen. Jag såg henne genom fönstrena och fällde eventuellt en liten tår. Hon såg så glad och var en sån typisk liten treåring. Det är rätt att ha henne på förskola, det vet jag. Men det betyder inte att det är lätt eller att hon ska dumpas där till varje pris. Ska skriva ett inlägg om det en annan dag. Men det gick bra, hon lekte med en annan ny tjej, Polly, kan vi kalla henne. Och de verkar komma bra överens. Hon är lika lugn, stillsam och verbal som Elsa.

Sen gick vi hem och kramade Ville som hade sovit middag i vagnen med sina farföräldrar. Väldigt praktiskt att de kan passa honom lite nu, onekligen. Efter en lunch som bestod av mackor med leverpastej och tomatbitar, däckade båda barnen som stenar. Och jag passade på att lyssna på podd, tvätta, torka av hyllor i köket och skriva en handlelista inför helgens besök. Oh, nu kom jag på en bra grej. Jag ska leka bloggare!

Veckans planer:

Måndag: Förskola. Sen ska det komma några och kolla på vår lilla balkong som inte har ett räcke (livsfarligt!). Den ska lagas nu!

Tisdag: Förskola. Sen ska vi gå till Bad Homburgs stolthet, Kurpark, och plocka kastanjer och lajva höst tillsammans med Anna och Viola.

Onsdag: Förskola. Ville och jag kan förhoppningsvis sticka till musikgruppen. Sen ska vi ha lekdejt här hemma. Då kommer våra vänner från gympan, Jennie, Mona och Marlon. Måste dammsuga innan de kommer också. Och kanske baka något litet. Nä, förresten, vi har ju kolakakor i frysen! Perfekt!

Torsdag: Förskola. Ville och jag kanske hinner med Ikea en sväng. Behöver lite mer sängkläder till gäster. Sen kör vi till kyrkan på eftermiddag och leker med folk där.

Fredag: Förskola. Inga planer för eftermiddagen! Hallelujah! Handla? Men det är inte kul att göra på fredagseftermiddagar…På kvällen ska Eric och jag kolla på film och kramas på soffan, bestämmer jag nu. Kanske Captain Fantastic som Jannicke rekommenderade.

Lördag: Jag ska nog åka och handla på förmidddagen alltså. Så får Eric träna på att lägga Ville också, första napen vid 9 är alltid lättast. Vi lunchar tillsammans och förbereder mat och gästrum. För på eftermiddagen kommer Tom och Jaana med sina söner Kai och Jim. Tom är Villes gudfar och gammal kompis till Eric. Vi kommer jättebra överens alla 8, så det ska bli kul. Jag hoppas på vin och vuxenprat på kvällen när ungarna somnat.

Söndag: Storslagen frukost, för att jag gillar det, med våra gäster. Sen inga planer. Mer rens i svärföräldrarnas trädgård?

Lagom fest på Laternenfest

September 2nd, 2018 | Posted by Jess in Annat. | Tyskland. - (0 Comments)

Idag tillbringade vi en stor del av dagen på den i Bad Homburg så traditionsenliga Laternenfest, lyktfesten. Inte jättesvårt att gissa kanske. Det var en fin dag för alla inblandade.

Ville fick en heliumballong, åt en Bratwurst och tittade på blinkande karuseller.

Elsa fiskade upp 8 plastankor och vann en kikare, åt en halv meter godissnöre och åkte två karuseller.

Eric förundrades över hur mycket som förändrats sen han sist var på Laternenfest, åt en bit salamipizza och kände sig inte sugen på en karuselltur.

Jag njöt av en promenad på stan med familjen, åt resterna av Villes Brautwurst och suckade över karusellpriserna.

Sen röjde vi i trädgården i höstsolen, bjöd svärföräldrarna på bolognese och såg sista avsnittet av Younger. Nu ska jag sova. Imorgon väntar förskolan igen. Tänk på oss är ni snälla!

Teckenspråks-Ville

September 1st, 2018 | Posted by Jess in Lillebror - (0 Comments)

Precis som vi gjorde med Elsa, så använder vi teckenspråk med Ville. Det är så roligt! Och intressant! Och praktiskt. För plötsligt kan en 13-månaders kommunicera med oss och meddela iallafall en bråkdel av det han tänker och känner. Vi kan dessutom säga det som han vill säga, men bara har ett enstaka tecken för. OCH! Vi kan förstärka det vi säger med tecken, så att han förstår vad vi menar. Till exempel:

Ville är hungrig. Han tecknar mat.
Ville är törstig. Han tecknar vatten.
Ville letar efter något. Han tecknar “jag vet inte” (håller upp båda handflatorna mot taket. Inte officiellt teckenspråk, men därför desto tydligare.)

Vi ska sova. Jag tecknar sova. Ville gallskriker (han vill inte sova).
Vi ska äta. Jag tecknar mat. Ville härmar, blir skitglad och springer mot köket.
Vi ska gå ut. Jag tecknar skor. Ville härmar, blir skitglad och springer mot lådan där hans skor finns.
Eric åker och jobbar. Jag tecknar jobba. Ville säger baba och tecknar jobba. (Detta fortgår sen hela förmiddagen medan han gärna står bredvid ytterdörren.)
Vi ska göra gröt. Jag tecknar gröt. Ville härmar och bli exalterad

Dessa tecken plus alla djurläten som vi gör, plus de få ord han faktiskt kan säga (mamma, baba, boll, ost och alle alle (som betyder slut på tyska)), bidrar till att vi kommunicerar som riktiga proffs. Så härligt.

Nu följer fortsättningen av min redogörelse över hur en typisk dag ser ut hos oss.

14.30 Nu har alla ungarna vilat färdigt, garanterat, oftast tidigare än så. Elsa får titta på tv, ungefär varannan dag, ibland oftare, ibland mer sällan. Det blir nästan alltid något från Svt Play, som har lagom avancerade barnprogram där ett avsnitt inte varar mer än typ 10 minuter. Ville sitter och gosar hos mig på golvet så länge, och vi passar antingen på att läsa en bok som är för barnslig för Elsa, eller så leker vi i hemlighet med hennes koja bakom soffan. Som vi i vanliga fall inte har tillträde till.

15.00 vankas det snacks. I köket. Alltid en frukt med en kolhydrat till. Ibland smoothie. Ibland hemmagjorda glassar. Ibland ett Ballerina-kex, gurkstavar, ostbitar, morotsmuffins eller bara en Käsestange.

15.30 börjar sen eftermiddagsaktiviteten. Antingen så är det en tur till svenska kyrkan i Frankfurt. Eller så går vi till lekplatsen. Eller så träffar vi vänner hemma hos dem eller här hemma. Vi går alltid ut en sväng, särskilt om vi inte varit ute på förmiddagen. Regnar det så blir det en kort stund, även om jag är den som tröttnar fortast, ungarna störs inte märkbart av lite spöregn har jag märkt.

17.30 är min ambition att kvällsmaten ska serveras, men det brukar vi nästan aldrig kunna hålla så då blir det närmre 18 istället. Vi äter varm mat på kvällen och ofta förbereder jag lite på förmiddagen, om det går, så att det ska gå snabbare på kvällen. Ville får sen gröt direkt efteråt också, för att maximera våra chanser till en god natts sömn. Elsa är superkräsen, Ville äter det mesta. Elsa brukar få komplettera sin måltid med knäckemacka med smör när hon har smakat det som serveras.

18.15 börjar kvällsförberedelserna. Alla rusar runt som galningar. Elsa jagar Ville som kiknar av skratt, Elsa skriker nej när jag ber henne byta om till pyjamas, same procedure som på förmiddagen. Alla byter om, inklusive jag, och sen borstar vi tänder och hår, det sistnämnda älskar Ville. Sen läser vi först en bebisbok och sen en stortjejsbok. Ville får pyssla omkring lite i Elsas rum under stortjejsboken, den brukar han inte orka lyssna på. När vi är färdiga går jag in och lägger Ville i hans säng (som fortfarande står i vårt sovrum, en helt annan historia. Och väldigt olikt mot hur det var med Elsa. Men men.). Elsa får några böcker att läsa själv i sin säng. Sen gör jag en rond genom slagfältet lägenheten. Jag ställer in i diskmaskinen, plockar undan allt i vardagsrummet och sopar golvet i köket. Efter ett tag börjar Ville skrika. Det är konstigt, för på dagen somnar han själv nästan alla tupplurar, både på morgon och eftermiddag. Men på kvällen har det fortfarande aldrig hänt. Så då säger jag till Elsa att hon inte kan ropa på mig på en liten stund, men att jag ska kika till henne så snart Ville somnat. Sen håller jag Ville i handen och lägger en hand på hans rumpa. Jag sitter helt stilla och räknar till 100 inne i huvudet. Efter det har han i 90 % av fallen somnat. Annars räknar jag till 200, 300 och så vidare.
Om Elsa inte tagit en tupplur på dagen så sover hon nästan alltid när jag kommer ut från Villes rum. Om hon har sovit på dagen så väntar i värsta fall en timmes rop och hojt från hennes rum, liknande det under middagsluren. För tillfället duger dessutom bara jag och helst ska jag ligga och snacka en sväng med henne också, innan hon till slut slappnar av tillräckligt mycket för att kunna somna.

19.30-20.30 lite beroende på när Elsa har somnat, börjar min vuxenkväll. Här någonstans brukar Eric också komma hem från jobbet. Då äter han sin middag framför tvn, samtidigt som vi tittar på någon serie eller brittisk tv. Jag är så slut i huvudet efter att ha pratat konstant i mer än 12 timmar, att jag inte säger många ord. Jag måste ju blogga och uppdatera mig om vad som hänt på Instagram också! Och Facebook!

22.00 går vi och lägger oss. Eric läser tidningar och annat ovettigt och vettigt på sin telefon, men jag lämnar alltid min i vardagsrummet och somnar så fort huvudet landar på kudden. I värsta fall får jag bara sova typ 10 minuter innan Ville börjar gnälla och gny och skrika och slåss. Han somnar och vaknar tretusen gånger, tills jag resignerar och lägger honom i vår säng. Då sover han ganska fridfullt hela natten. Men då ligger jag så obekvämt att jag inte kan komma in i djupsömn på hela natten. Det fanns en tid då han inte hamnade i vår säng förrän runt 4 på morgonen. Igår var klockan 22.30 när gnällspiken började sparka mig i magen och klösa mig i ansiktet från sin älsklingsplats 2 cm från mig. Men ja, det är kanske egentligen en annan historia det också.

Slut på dagen.

 

Angelica, min samiska vän som jag träffade i Frankfurt och som nu bor i Irland med sin man och två barn (som är nästan exakt lika gamla som Elsa och Ville), skrev nyligen om en vanlig dag borta hos dem på sin blogg. Och önskade att jag skulle göra samma sak. Så här kommer alltså en mellan-utförlig redogörelse över hur vi lever vårt liv här borta i utlandet.

5.00-6.00 Ungarna vaknar. Och tvingar upp sina föräldrar. Alltså, på något magiskt sätt så turas våra barn om att vakna riktigt jäkla svintidigt. Och när klockan slår sex är båda garanterat vakna. Garanterat. Så då börjar dagen. Vi brukar turas om att gå upp, Eric och jag, lite inofficiellt sådär. Erics blodtryck ligger dock på minus på morgnarna, så oftast är det jag som tar mig in i vardagsrummet med, oftast, Ville. Sen kommer Elsa lite sömndrucket, en stund senare. Vi leker, tömmer diskmaskinen, viker tvätt, ritar, läser böcker och lagar låtsasmat tills klockan är sju.

7.00 Vi väcker Eric som hinner äta frukost med oss, om vi har tur, annars hoppar han in i duschen direkt. Det serveras alltid joghurt till frukost, i olika former. Mina barn älskar mackor, kanske särskilt Elsa, så jag vill inte servera det hela tiden. På lördagar och söndagar får Elsa såkallad “pappa-müsli”, det är söta flingor, typ honungspuffar eller chokladpuffar. Men i veckan är det alltså joghurt med havregryn och frukt som gäller. Ville älskar det och äter en skål som är större än Elsas och min tillsammans, typ. Jag dricker te som jag aldrig hinner dricka klart innan ungarna är färdiga, så de får leka och busa en stund medan jag läser nyheterna på min telefon och sippar te.

7.30 Cirka. Är det dags för oss att klä på oss och göra oss i ordning. Jag lägger fram Elsas kläder på hennes säng och börjar tjata på henne att klä på sig. Jag klär på Ville och duschar sedan med dörren öppen så att Ville kan kasta toalettrullar i badkaret där jag står och Elsa kan berätta om den senaste utflykten hon och Lisa gjorde till månen.

8.00 Eric kör till jobbet. Ville gråter en skvätt för att han inte får kasta skor nerför trappan i trapphuset när hans far ändå redan har öppnat dörren. Och sen ja, är det dags för oss att stövla till förskolan. Och då lämnar vi Ville på bottenvåningen på vägen dit. I framtiden, när inskolningen är avklarad, är det tänkt att Eric ska lämna Elsa innan han sticker. Då kan Ville och jag stanna hemma och skumpa runt i pyjamas ett tag till. (Tills paket-människan ringer på dörren och jag får panik för att jag inte har på mig en BH.) Men just nu drar vi alltså iväg till föris och försöker roa oss där så gott det går. Ni har inte läst det sista av mina förskole-tankar än, det ska ni ha klart för er.

9.00 Innan förskolan tillbringade vi ofta morgonen med mys här hemma, alla tre. Elsa är dålig under stress och press, så henne passade det också perfekt att inte behöva klä på sig och borsta håret direkt efter frukost. Jag varvar hushållsarbete med bus med ungarna. Jag måste dock säga, peppar peppar, att de är ganska bra på att leka själva. Ville kutar förbi i korridoren med olika saker i händerna varje gång. Just nu älskar han att riva ut alla böcker han når ur hyllorna både i vardagsrummet. Elsa pysslar gärna, klipper, sprider ut pappersbitar över hela golvet, tejpar och limmar och tillverkar allt från tågbiljetter och konfetti till chokladbollar och läppstift. Allt ser dock likadant ut: vitt kopieringspappersströssel. Som jag sen måste plocka upp. Ville sover också, mellan 9 och 10 om vi har tur. Då spelar Elsa och jag kort, läser kapitelböcker utan bilder som Ville hatar, målar naglarna eller pärlar pärlplattor.

10.00 Ville vaknar och vi äter snack. Ville får nästan alltid en banan för han håller på att svälta ihjäl nästan hela tiden. Elsa är inte så hungrig och kör på ett par körsbärstomater och ett par salta kex.

10.30 Vi lekar och hushåller vidare. Barnen tar gärna en sväng på balkongen också. De har byggt en koja bakom grillen som båda älskar. Eller så leker de “mamma, pappa, hund” som idag. Då försöker Elsa binda fast Ville i ett flätat garnkoppel som jag tillverkat till hennes gosedjurshund. Ville kämpar emot, Elsa vinner, de joggar genom hallen, fram och tillbaks, tills någon skadar sig. 96 % av gångerna är det Ville. Han är lite svagare och mindre snabb i svängarna.

11.30 Lunch! Oftast knäckebröd, eller vanligt bröd, med pålägg. Ville älskar salami. Elsa älskar Vitam. Ibland festar vi till det med rökt lax, varma mackor, pannkakor, omelett eller en hög räkor.

12.30 Dags att vila igen. Alla lägger sig ner, efter två sagor; en för treåringar och en för ettåringar. Ville ligger och snicksnackar med sig själv innan han somnar, runt 13. Elsa somnar antingen bums, eller aldrig. Om det är aldrig så tillbringar hon sin tupplurstid med att kalla på mig var femte minut, gå på toaletten, kräva nya böcker, spilla vatten på sig själv, sakna nåt obskyrt gosedjur som ingen sett till på evigheter.

(Fortsättning följer. Det här inlägget har tagit runt fyra timmar att skriva. Säger bara en sak: Villes tänder. Återkommer imorgon.)