Om familjelivet som svensk i T-land, mat, ungar och annat krafs.
Header

Oh crappy day!

March 9th, 2011 | Posted by Jess in Skit. - (2 Comments)

Jag har en bajsdag idag.  Skitdag. Mögdag. Idiotdag.
Det började hyffsat bra med ett svettigt pass på gymmet imorse, älskar när jag är där själv, går runt och sjunger och tränar i min ensamhet. Jag var upp extra tidigt så att jag kunde packa min rosa dator och åka till biblioteket för att höra efter i Studieverkstaden om de kunde ta en titt på min ansökning till utlandsstudier. Mötte en sur gubbe som motvilligt lämnade sin patiens på datorn för att hjälpa mig. Han spenderade en timme med att klanka ner på min text, sa bara “ta bort” hela tiden och jag försökte gå, försökte komma därifrån, men misslyckades. Han kritiserade allt jag hade skrivit i princip och jag hade egentligen velat ha hjälp med en sak till men jag blev så himla trött och ledsen på denna stund av bortkastad tid att jag tog datorn och gick. Försökte sen skriva ut lite dokument i biblioteket, ett fint system har de där som brukar funka. Ett papper fick jag ut. Ett av typ 25. Surare.
Bussen var sen och föraren halvblind, jag försökte läsa romanen till Philips kurs men mådde mest illa eftersom bussen krängde fram och tillbaks hela tiden. Sen hittade jag ett mail från Jennifer, tidigare chef och Grace’ mamma, och blev JÄTTEGLAD och grät glädjetårar på bussen. Hon hade skrivit världens finaste referens till mig om hur mycket jag betydde för Grace och hur glada de var över att jag finns i deras liv.
Sen behövde jag tvätta, irriterande indier chattade med sin familj i de gemensamma utrymmena där jag satt och väntade på tvättmaskinerna. Tvätten blev inte ren som vanligt, underkläderna är värst, det ska fan lukta rent!! Kom hem och har sen försökt ägna eftermiddagen åt att plugga eller diska eller städa. Allt har i princip misslyckats och nu ska slutuppsatsen i Damians kurs snart vara inne och jag orkar inte titta på skiten en gång till. Som ni märker, stämningen är på topp härborta.
Hur ska jag nu bära mig åt för att bli av med denna känsla av totalt misslyckande och nederlag? Jag har tre idéer: 1. Eric kramar mig och luktar gott och sover sked med mig hela natten. 2. Emelie och Malena kommer förbi med en påse chips och lite dippa. 3. Angelica, Yvonne och jag går till Louisiana, dricker cocktails och springer på toa en mil bort hela kvällen.
Tyvärr är risken för de ovanstående alternativen skulle hända extremt liten. Men jag tänker hoppas tills jag går och lägger mig, vilket är om typ en halvtimme känns det som…

Det svider.

March 8th, 2011 | Posted by Jess in Jobb. | Plugg. - (0 Comments)

Det är lite tråkigt när man tänker efter hur ofta man som student tänker på pengar. Väldigt ofta i mitt fall, men jag kanske är unik? Det lite intressanta  i sammanhanget är ju också att jag egentligen hade kunnat ha en mycket bättre ekonomi om jag: 1. Hade sparat pengar när jag jobbade som nanny istället för att köpa äppelvin och ballerinaflats för alla mina pengar. 2. Hade sparat lite mindre nu. Alla mina ihopskramlade slantar just nu går till Lufthansa, SAS och DB eller vad de heter, de som kör Öresundståget till flygplatsen. Alltså, jag reser upp mina pengar. Befogat, befogat tänker både ni och jag, för det är det, jag vill hellre träffa Eric oftare än ha råd att äta.. nån dyr mat som jag inte har råd att äta.. hjärnsläpp… Rökad makrill! (Är det dyrt?) Moving on.
I sommar är planen att jobba som en slav-version av nanny och sova med skrikande barn på magen i sex veckor och tjäna så mycket pengar det bara går. För sen blir det scoutläger och då måste jag BETALA för att få jobba där i två veckor. Crazy shit, jag vet. Men med Mallans hjälp blev jag faktiskt taggad igen idag och det är en såndär grej som man bara måste göra, även om det svider i plånboken

Kindlein.

March 7th, 2011 | Posted by Jess in Filosoferande. | Jobb. | Sverige. - (1 Comments)

Jag tittar på TV4s nya serie En unge i minuten. Det är dramatik, smärta och blod på hög nivå och jag sitter där som ingenting och soppar på mitt gröna vaniljte. Vanligtvis måste jag kolla bort vid minsta snuskiga slash obehagliga detalj. Men det här är nåt annat, det här naturligt, det är livet själv de har filmat där på BB i Karlstad eller Strömstad eller var det nu är. Samma känsla bor i mitt hjärta programmet igenom: Jag vill också ha det. Även om jag inte skulle lyckas med nåt annat i livet så vet jag att jag blir jag världens nöjdaste om jag får ett barn. Det är i stort sett mitt viktigaste livsmål. Är det okej, ska vi säga så? Åh. Ååååh.

– Posted using BlogPress from my iPhone

Stress och fölseda.

March 4th, 2011 | Posted by Jess in Kärlek. | Plugg. | Sverige. - (0 Comments)

Att komma tillbaks till Sverige var en chock som, trots att jag ahde försökt förbereda mig mentalt, jag inte var beredd på. Säga hejdå till New York, älskade New York, sitta på ett plan i åtta timmar utan att sova, vänta på Erics pappa ett bra tag på flygplatsen i Frankfurt, spendera tre korta timmar i Erics lägenhet innan nästa plan gick och sen sitta på det planet och sakna Eric och New York och mina vänner utanför Sveriges gränser, sen komma hem, ta tåget med tre väskor, kliva in  i en kall och mörk och framförallt tom lägenhet. Det var bara för mycket. Jag kände mig trött, ledsen och ensam. Sov dessutom helt för lite och vaknade med samma känsla dagen efter, masade mig till skolan och fick reda på att ett första utkast till vår mid-term uppsats skulle vara färdigt redan på torsdag OCH jag hade bjudit hem åtta familjemedlemmar på trerättersmiddag på onsdagskvällen. PLUS att jag var tvungen att packa upp, plocka undan, städa och laga maten också. Behöver jag säga att jag kände mig lite småstressad?Som tur är så var jag extremt jetlaggad natten mellan tisdag och onsdag och satt och skrev uppsats från klockan två på eftermiddagen till klockan fem på morgonen. Helt sjukt, jag var verkligen inte trött, men jag behövde ju få skrivandet gjort så.. Sov sen tre timmar innan iPhonealarmet väckte mig så jag kunde gå upp och åka till dagens föreläsning. Då tog jag ett snabbt beslut som mestadels grundade sig på mina tunga ögonlock och min milslånga to-dolista: Jag somnade om. Gick upp två timmar senare och började putsa, feja, fixa och laga mat.
På kvällskvisten dök mor och far, bror och syster med respektive och mormor och morfar upp med blommor och presenter. Vi åt och hade trevligt på mycket begränsat utrymmme (läs: 25 kvm) och när hade gått hem, efter att mamma hjälpte mig att diska, tog jag tag i uppsatsen igen och svettades med den tills den var i princip färdig. Sparade skiten på en USB-pinne och gick och la mig.
Vaknade och masade mig iväg till skolan för att visa upp mina hopskrapade 1500 ord för klassen och få lite kritik och sådär och mindes samtidigt vilken dag det var. Min födelsedag! Jag är tjugofem år nu.
Efter skolan spenderade jag eftermiddagen framför tvn med alla skolböcker och uppsatstankar lagda åt sidan, svarade på grattis-sms och andades lite. På kvällen träffade jag en bunke trevliga kursare på en nyöppnad skotsk pub downtown Malmö, drack lite cider och umgicks. Även tre av mina engelskalärare var där och hängde med oss, kändes.. konstigt.
När ett tappert gäng vacka vänner från hemma hemma dök upp så gick jag till Friday’s med dem och drack Vodka Cranberry (och halva Andreas’ Bloody Mary) och skrattade. De är verkligen några av världens bästa, mina vänner. Jag måste helt enkelt ha gjort nåt rätt som har sådana vänner.. Alla skulle dock upp och jobba/plugga dagen efter så det blev inte så sent. Andreas stack till tåget och de andra tre körde mig hem.
Jag skypade lite med min pojkvän, åt en apelsin och däckade sen i sängen. Livet alltså, vad skulle man gjort utan det? Tack alla som grattade och firade mig! Ni är bäst!
Här kommer några bilder från kvällen. Tyvärr har jag ingen på klasskamraterna. Ni får föreställa er det istället.

Brors flickvän, systers pojkvän, syster och mamma hemma hos mig på födelsekalas. Oj vad de ser ut att ha roligt!
Barnbordet. Stackars Sofie fick sitta på sängen när stolarna inte räckte till.

Vuxenbordet. Papps, mormor och morfar. Här är stämningen också på topp ser jag..

Vännerna! Emelie, Malena, Tony och Andreas. Med drinkar och rejält partyhumör. Vi hade det roligare än vad det ser ut som..
Och så sista firandet med Eric framför datorn. Han är trött, jag är trött, det är därför vi tycker om varandra så mycket.

USA

February 23rd, 2011 | Posted by Jess in WOW! - (0 Comments)

Hej Sverige och övriga världen!

Jag har det så väldigt bra. USA är precis som det brukar och får mig att känna mig lika hemma som Frankfurt och Starrarp. Alla har de sina fördelar och nackdelar. Men att just New Jersey får mig att må så bra är lite konstigt med tanke på att det var nästan sex år sen jag flyttade hit och fem sen jag flyttade härifrån. Men det sitter i kroppen vet ni, jag minns var kaffekopparna står hemma hos min gamla aupairfamilj, jag minns snabbaste vägen till Starbucks, jag minns hur mycket amerikansk torrjäst man tar till dubbelsats av mammas kanelbullar, jag minns att MTV finns på kanal 53 och att man måste använda coasters för att inte reta upp värdpappan. Mina fina första passebarn har blivit stora och träden har vuxit, brevlådan är utbytt mot en nyare där lilla postflaggan inte är sönder, men i övrigt är allt precis som vanligt. Och det känns så himla skönt och härligt och tryggt på något udda vis…

Nu har vi lämnat New Jersey efter fem fartfyllda dygn hos underbara familjen Hoffman och befinner oss på ett mysigt hotell i Upper West side, nära Central Park. Vi softar på rummet med kabel-tv och Snapple efter en tidig middag på stan. Imorgon ska vi ner till Times’ Square, shoppa lite och bara andas den där taxiavgasluktande, varma subwayluften som jag saknar så det gör ont när jag inte är här. Life is good.

Puss!

– Posted using BlogPress from my iPhone

Jag förbereder mig.

February 16th, 2011 | Posted by Jess in Filosoferande. - (1 Comments)

Nästa inlägg i den där månadsgrejen får komma en annan dag, jag har helt enkelt inte lust idag. Jag har inte lust till något annat än att släpa mitt sorry ass in i ett flygplan och åka till Frankfurt nu nu nu!
Men jag måste vänta tills imorgon kväll. Jag var ledig idag och har hunnit med att förebereda mig fysiskt iallafall med 7 km på löpbandet imorse, tvätt av lakan och handdukar, diskning, dammsugning och packning. Jag har varit redig rent ut sagt. När jag satt och väntade på tvätten nere i tvättstugan (för man kan ju inte lämna ett skit av sina grejer obevakat i den här studentlängan) visade TV4+ “Doctors” som just idag handlade om the female private bits så att säga, och bredvid mig i soffan satt tre indier och höll på att dö av skratt. Jag tittade inte så mycket eftersom jag läste kurslitteratur men när den ena mannen skrattar så han gråter måste jag kolla upp och det är då jag märker att de tittar på en show om kissemurror.. Ja.. Konstigt det blev nu när jag berättade. Min poäng var mest att det var konstigt att de skrattade när det var ett vetenskapligt program på allvarlig nivå, jag gissar att de inte är vana vid att människor pratar öppet om sånt. Whatever. Vi lämnar det nu.
Imorgon har jag föreläsning mellan 10-12 och innan det hade jag tänkt gå och prata med Maria, som är utbytesstudentterminskoordinator. Hon har förmodligen en fyndigare titel som jag inte kommer på nu. Platserna på partneruniversitet utlystes nämligen igår och jag vill åka nånstans, desperately. Kan berätta mer om det en annan dag.
Efter att Mr Irish har pratat färdigt kommer jag kasta mig i en buss hem, packa det sista och sen åka mot Köpenhamns flygplats. Åhh vad jag längtar! Just nu tänker jag inte ens särskilt mycket på New York-resan på fredagmorgon, just nu vill jag bara ha Erics armar omkring mig och lukta på honom och pussa på honom.
Imorgon får jag alltså igen uppleva det som är det bästa med distansförhållande: Att träffas igen efter flera flera veckor ifrån varandra.
Så. Har ni tur så blir det en uppdatering eller två från T-land eller USA, vi får se hur jag prioriterar helt enkelt.

Day 10- What I wore today

February 15th, 2011 | Posted by Jess in Listor. - (0 Comments)

Idag började min vakna tillvaro på gymmet imorse iklädd en scouttröja, ett par stretchiga gamla byxor och ett par extremt obekväma, klumpiga och fula träningsskor som jag hade tänkt ersätta med ett par nya, om jag hittar nåt bra (och prisvärt i USA..)
Efter frukost och dusch gjorde jag mig redo för skolan och just nu är det lite praktisk klädsel som gäller. Det vill säga, jag vill inte smutsa ner de kläder som jag gillar och använder ofta och ska ha med mig till Amerikat. Så under dagens två föreläsningar med en av världens mest omständiga irländare, hade jag på mig ett par illasittande jeans, en luvtröja från Old Navy och ett annat par värdelösa skor i läderimitation (läs: plast).
Dagens tredje outfit, det som jag har på mig nu, är mysbyxor från flygplan, Qantas tror jag, och ett par gosiga strumpor i rosa ull.
Shit alltså, modebloggande är rättså mycket roligare när modebloggaren har pengar (och stil.)

Lektanten rycker in!

February 14th, 2011 | Posted by Jess in Jobb. | Kärlek. - (0 Comments)

Idag har jag varit och jobbat. Om det nu är rätt ord eftersom jag inte riktigt tycker det är jobb att hänga med söta barn ett par timmar en måndageftermiddag. Klockan tre idag tog jag bussen ner till stan och mötte Thomas och hans 2,5-åriga son V och gick tillsammans med dem och hämtade storebror O på förskolan. Sen försvann pappan och killarna och jag lekte med lego, tejpade papperspåsar och poppade popcorn.
Det fina med dessa barnen är att de är adopterade och lillkillen kom i september, pratar inte alls på grund av medicinska problem, men är ändå jättetydlig med vad han vill och inte vill. Det är en utmaning och jäkligt intressant att hänga med dem och jag lär mig så mycket varje gång.
Dessutom är barnpassandet en fin kontrast till alla intellektuella världsmedborgare jag umgås med på högskolan. 🙂 Och jag behöver pengarna, of course!  

Day 9- Your beliefs

February 14th, 2011 | Posted by Jess in Filosoferande. - (0 Comments)

Jag har sjungit i kör sen jag var hälften så lång som jag är nu i princip och då vet ju alla ni som brukar reta mig för att jag är kort att jag var ganska liten. Just därför är jag väldigt bekväm i kyrkan. Jag trivs i kyrkan och jag känner mig lugn och trygg i kyrkan på ett väldigt skönt vis. Jag är inte religiös, jag är inte fanatisk, men jag är nog fan kristen och jag tror att Gud finns. Min tro är inget som jag känner att jag måste djupanalysera, jag vet bara att det känns fint att tänka på att det finns något/någon som är större än människan och som håller lite koll så att säga. På mitt (scout)konfirmationsläger, för övrigt fyra av de finaste veckorna i mitt liv, fick vi “lära oss” att Gud är Kärlek och Liv. Det är lite så jag också tänker. Tolka det som ni vill.

I övrigt tror jag på att visa respekt och medkänsla i alla lägen, lever förvisso inte alltid själv som jag lär, men det är hitåt jag strävar iallafall. Och ha roligt! Ha kul! Är också viktigt att man minns. Annars blir det lätt så att “life is what happens when your busy making other plans.”

Sen när jag ändå håller på att predikar här så kan ni få höra mina favoritmotton också:
“Love is all you need.” och
“If you want to have a story; you have to have a storm.”

Day 8- A moment

February 13th, 2011 | Posted by Jess in Listor. - (0 Comments)

“A moment” känns som ett ganska brett ämne, ska man ta ett bra moment eller ett dåligt moment eller ett annat sorts moment? Jag vet inte. Jag vill inte tjata för mycket om Eric heller i den här bloggen. Men ni måste förstå att han är min pojkvän och har en väldigt stor plats i mitt liv. När vi inte ens bor i samma land så är det ju inte ofta som jag kan skriva och berätta om nåt som vi har gjort tillsammans, utan det blir alltså mest en kort notis från min sida: “Ja, också har jag tänkt på och saknat Eric idag också!”. Lite sådär. Vad jag vill säga är att jag tänkte komma på nåt moment som inte handlar om honom. Good or bad. Jag tänker annars direkt på flygplatser när jag tänker på “a moment”. Har många bra och dåliga moment-minnen från flygplatser, alla sorgliga hejdån och ett par lyckliga hej.

Ett hyffsat, för att inte säga väldigt, lyckat moment var när jag precis hade kommit hem från USA och mina bästa vänner kidnappade mig, körde iväg med mig till Idas föräldrars uthus och hade ordnat överraskningsfest för mig där. Det var fint. Jag satt hemma och åt middag med mamma och pappa och ett par vänner till dem, när Emelie och Malena plötsligt dyker upp och bara: “Du ska med oss.” Jaja, tänkte jag.. Fixade håret snabbt som sören och satte mig i bilen, nervös och lite spänd. Så kör vi mot Sjöbo, jag minns inte om jag hade ögonbindel eller nåt sånt trams, men jag tror inte det…(?) Dock kom vi aldrig så långt innan vi var framme hos Ida, som sagt, och där hoppade vi ut och jag fick gå själv in i ett litet rum i deras garage typ. Därinne står alla mina favoritvänner och skriker surprise (typ, jag minns inte riktigt, kan ha kommit på det där sista helt själv också.) Och vi kramades och sjöng svenska låtar och drack sprit. I USA är ju åldersgränsen på alkohol 21 så där hade jag vara druckit typ några klunkar champagne på ett helt år, så när vi väl satte igång med det svenska traditionssupandet så blev jag full som ett svin på bara en cider eller två.
Ja.. Det var roligt. Ett riktigt roligt moment.