Om familjelivet som svensk i T-land, mat, ungar och annat krafs.
Header

Att bo i Malmö Studenthus.

September 14th, 2011 | Posted by Jess in Sverige. - (0 Comments)

Här ute i Rosengård går livet sin gilla gång. Den största diskussionen just nu i vår studenthusgrupp på Facebook är den nyaste hyreshöjningen som alla fick nys om genom ett brev från våra landlords. Jag undrar hur de tänker och hur de kan rättfärdiga en hyreshöjning (IGEN) när ingenting här ute funkar eller ser ut som både hemsidan lovar. Mycket går att skylla på idioter till hyresgäster som inte kan hålla ordning på sina soppåsar, slår i sönder fönster, smittar ner sofforna i uppehållsrummet med löss och loppor, snor kläder från tvättstugorna, bryter upp hängelås i källaren och snor skitsaker. De förstör för resten av oss och tvingar vaktmästaren och tjejerna på kontoret att ägna helt för mycket tid och energi åt att städa upp och organisera ordning efter de som inte kan bete sig. Jag har försökt att analysera mig fram till ett vettigt svar på frågan varför vissa människor saknar vett och hyss, men har inte lyckats tända glödlampan än, kanske är det bara så att vissa inte bryr sig om någonting annat än sig själv och det som är deras?
Iallfall så kan ledningen och dansken som äger huset också skärpa till sig, önskar den här studenten. Bara för att vi är studenter betyder inte det att vi kan behandlas hur som helst och det betyder inte heller att vi har högre smärttröskel och står ut med mer skit. Snart är inte ens hyran skälig så att man kan ha  den som backup-plan: “Hyran är ju så låg”. Hyran är inte låg längre, inte när man tänker på läget, standarden och skiten som man får stå ut med här. Jag blir bara lite trött, det är allt.

Att älska språk.

September 13th, 2011 | Posted by Jess in Filosoferande. | Kärlek. - (1 Comments)

Sitter här och tar mig an min tyskakurs. Den är en femtonpoängskurs, halvtid på distans från Lunds universitet, och jag älskar det! Kanske kan jag behöva påminnas om det senare när tentor och arbeten och gruppredovisningar i mina kurser på Malmö Högskola närmar sig, men just nu är det så trevligt att plugga tyska. Dels är det mycket som jag känner igen slash har koll på. Och dels är det en helt annan grej att verkligen lära sig ett språk (som med tyskan) jämfört med att plugga delarna som hör till språket; grammatik, skrivande, analyserande, fonetik och så vidare (som med engelskan.) Jag uppskattar och älskar båda och det är perfekt att ha dem i kombo, det känns som att olika delar av hjärnan får aktivera sig. Målet för de närmsta åren är alltså att perfektera tyskan och sen tar vi tag i franskan och gör den flytande och fin, och sen, sen blir det kanske lite spanska på det? Men det har jag aldrig pluggat så där vet jag inte riktigt vad jag snackar om.
Nä. Kanske överdriver lite nu, kanske är lite för överentusiastisk och naiv, men jag gillar det. Språk är nyckeln till världen. Typ. Oh Gud vad jag är poetisk.

Att gnälla lite.

September 13th, 2011 | Posted by Jess in Skit. - (0 Comments)

Jag känner mig febrig, sur, irriterad och trött. Hade nog behövt en nap, men jag vill inte sova eftersom risken att inte kunna somna ikväll är stor. Överlevde iallafall dagens två föreläsningar i skolan, spenderade rasterna med att prata skit om alla olika typer av idioter vi har i vår klass och åt morötter och knäckebröd till lunch. Känner mig lite sugen på kyckling till kvällsmat, skyller det på Emma och tinar nu ett bröst i kylen. Igår pratade jag med Eric i telefon och meddelade honom att jag inte var in the mood att vara glad, trevlig eller positiv och han föreslog en mental hug, men det var jag inte heller sugen på. Nu däremot, nu vill jag inget hellre än att få en riktigt lång, varm, mysig, manlig kram från världens bästa kramare. Behöver vänta cirka två veckor och tre dagar innan jag får en nästa gång.
Nu ska resten av dagen ägnas åt att knapra ipren, plugga tyska modalverb och läsa ikapp i mr Clovers kurs.

Haj.

Att missa en rad i ett email.

September 12th, 2011 | Posted by Jess in Australien. | Plugg. | Skit. - (1 Comments)

Jag är eventuellt i knipa. Om mindre än tre veckor ska min officiella ansökan till universitetet i Australien lämnas in. I våras fick vi som ska dit ett långt och utförligt mail (visserligen extremt slarvigt skrivet, men ändå) med instruktioner och anvisningar. Jag läste igenom nog och började vidta åtgärder. Allt är under kontroll. Trodde jag. Idag var det Study Abroad-mässa på Orkanen, Malmö Högskolas bibliotek, och jag var där en snabbis för att prata lite med de som varit i Australien innan. Den delen av min dag var väldigt tillfredsställande. Men sen visade det sig att jag hade missat en GANSKA viktigt detalj. Gymnasiebetyget som ska skickas med ansökningen som bevis på att jag pratar bra engelska får visst inte lov att vara mer än fem år gammalt. Jag tog studenten 2005. Oops. Alternativet är att göra det såkallade TOEFL-testet online, och klara sig på de resultaten. Det kostar 1700 kronor och efter att man gjort det tar det minst två veckor för intyget att komma. Alltså, här sitter jag, scared shitless att jag har äventyrat min Australientermin genom att inte läsa ordentligt. Aja. Jag har emailat den internationella koordinatorn och lovar härmed att meddela er vad som händer och sker. Känner just nu att jag har avreagerat mig litegrann, paniken har lagt sig och nu ska jag lite likgiltigt vänta på email och tjata till mig referenser istället.

Det var bara det idag.

En fredag.

September 9th, 2011 | Posted by Jess in Annat. - (0 Comments)

Sitter här hemma och tänker på att det idag är exakt tre veckor tills jag flyger till Frankfurt och Eric igen. Längtar. Behöver jag ens nämna det?
Dagen har hittills ägnats åt tvätt, plugg, vädring av lägenhet också har jag dammsugit allt som inte har dammsugits sen jag flyttade in här för mer än ett år sen. Eww.
Ska snart gå och handla, jag har skrivit en väldigt extensiv och dyr handlelista men jag tänker ignorera studentbudgeten idag och faktiskt unna mig mat som är god och bra för mig. Vi pratar frysta bär, räkor, romanasallad, riktig fetaost och kanske också en bit mörk choklad med salt i..
Jag gillar att handla, men varorna ska hem också. Den här gången blir det dessutom ganska många tunga saker. Vi pratar diskmedel, tvättmedel, äpplen, Loka, wc-duck och fiskfilé. Saknar Eric som bärhjälp. Nåt av det mysigaste jag vet är när han kommer hem från jobbet, har inte varit ute på hela dagen och vi tar em promenad till billighetsaffären Netto som ligger närmast och handlar middagsmat, håller varandra i handen och redovisar dagens happenings.
Imorgon kommer världens bästa vänner på besök! Vi ska äta, prata, fnittra och prata lite mer typ hela natten! (Jag har tvingat dem att sova över!) Inser att förhoppningarna är skyhöga, så antagligen har vi avhandlat alla samtalsämnen redan klockan nio och de kör hem tio över. OM det blir så så är jag ändå glad att jag får se dem! 🙂

Verkar inte som elementmätarkillarna ämnar dyka upp så jag låser väl här och beger mig mot CityGross. Väntat länge nog på dem, “nångång mellan 8.00 och 18.00” känns inte sådär jättespecifikt.

Hejdå!

– Posted using BlogPress from my iPhone

Imorgon är en annan dag.

September 7th, 2011 | Posted by Jess in Filosoferande. - (0 Comments)

Kanske är jag tillbaks in business nu, kanske är detta bara en engångsföreteelse. Jag kände helt enkelt för att skriva nåt. Jag sitter nyduschad, nytorkad och nyinsmörjd hemma i minisoffan i studentlägenheten. Vet ni, det är mycket som bubblar på insidan av den här skåningen just nu. Och då anser jag ändå, till den mån man nu kan psykoanalysera sig själv, att jag är en ganska öppen, frispråkig och känslosam människa med många av mina åsikter och tankar konstant uthoppandes genom munnen och kroppsspråket. Jag har olika grupper av fina vänner och familj som får del av de olika pusselbitar som, om man samlar dem alla i en ask, bildar min personliga mindmap. Det går inte en dag utan att jag tänker på hur glad jag är över det. Att det känns som att jag alltid har nån att prata med, om stort och smått, viktigt och oväsentligt, livet, pluggandet, kärlek och hur ont det gör att epilera knäna. Det är inte alla som har en sådan fin stab av favoriter runt om sig och jag uppskattar det nåt enormt, det gör jag verkligen.
(Och nu vet jag inte hur långt jag vill sjunka i detta lite läskigt självutlämnande ämne.)
Jag.. Man.. Faktiskt så.. Om det.. Äsch, jag vet inte. Jag tänker väl för mycket som vanligt, kan man skylla på det ännu en gång?
Iallafall. Livet går sin gilla gång. Jag pluggar just tre kurser; Language Analysis, Cultural Representation och DeutschA02. Det går okej, jag tror jag gillar det, förra veckan var lite kaosartad med organisation och sådär, men nu kämpar jag på för att inte halka efter. Om tre veckor och två dagar ska jag åka hem igen. Det är så det känns nuförtiden. Oavsett vilket håll jag åker på, Köpenhamn-Frankfurt eller Frankfurt-Köpenhamn så känns det som att åka hem. Ganska fint ändå, förutom att sängen är för tom hemma i Malmö. Men tiden går snabbt, har man inte sagt det 2000 gånger innan sin födelsedag varje år så är man än mes.
Det är dags att ringa ett godnattsamtal med hjälp av Skype, läsa lite bok av australisk författare och sen sova- imorgon är en annan dag.

Morgonhumör.

May 27th, 2011 | Posted by Jess in Filosoferande. - (0 Comments)

Bland det bästa som finns på vardagsmorgnarna är att gå upp tidigt när gymmet är i princip tomt, bränna en massa kalorier och svettas ut alla irritationer och dåliga tankar. Gå hem, käka fil med äpple och kanel framför morgonprogrammet på Svt. Hela dagen brukar bli okej sådana dagar, energin rusar genom kroppen och man känner sig duktig och smal!
Idag har jag dessutom hunnit hemmaspa:a mig själv efter duschen, vikt tvätt, diskat och plockat undan så att lägenheten är lika rensad som min hjärna. Snart kommer pappa och Jimmie och hämtar upp lilla mig och mina krukväxter som ska bo hos mamma i Starrarp medans jag är i Tyskland. Har bestämt att jag ska ta med grammtikboken hem till föräldrarna, kanske får jag lust att plugga lite, kanske blir jag uttråkad och vill ha en grammtikbok att läsa. Men jag har samtidigt bestämt att om inte lusten kommer så lägger jag undan plugg- och tentatankar tills på måndag.
Ikväll ska vi (om det slutar regna och blir varmt) grilla hos Malena och Tony, trevligt trevligt. Jag tänker köra och hålla mig nykter och ser framemot en gemytlig (vuxen och sansad) kväll i goda vänners lag. Fan, det lät skittråkigt nu.. aja.
Igår var det redovisningsdags i skolan, i fonetikkursen. Jag var oengagerad och trött av olika anledningar och bestämde mig för att inte bry mig om att göra mitt bästa. Ett godkänt är jag hyffsat säker på att jag får iallafall. Resten av vår redovisningsgrupp, med undantag av mina fina och ambitiösa vänner Emma och Ulrika, var extremt dåliga. Ja, jag tyckte det. Folk förebereder sig inte, eller så vandrar de omkring i klassrummet och försöker föreställa professorer, eller så framför de politiska åsikter på sina t-shirts, eller så har de idiotiska små laserpekare som de viftar runt med, eller så läser de i princip bara upp det som står på powerpointen, med ryggen åt sina åhörare, eller så bara skriker de och ställer dumma frågor. Det var verkligen helt utom kontroll och dessa korkade, konstiga, socialt missanpassade människor upphör aldrig att förvåna mig.

Andas. Ja. Så helgen blir alltså bra, det har jag redan bestämt. På måndag ska jag klippa och färga håret, på onsdag skriver vi grammtiktenta och sen blir det vinfest i parken efter det. Och på fredag åker jag till Frankfurt. Det betyder att det är seven sleeps kvar just idag och jag kan inte längta mer utan att gå i sönder.

Sommarlov, baby, sommarlov!

Det går mot slutet.

May 25th, 2011 | Posted by Jess in Plugg. - (0 Comments)

Det börjar närma sig slutet nu. I måndags skrev vi fonetiktenta och lämnade in en uppsats. Imorgon ska vi hålla i en åtta minuter lång presentation, jag och min partner Debbie. Vi ska spela upp ett ljudklipp där min tyske vän Lars läser en text och sen ska vi jämföra med Debbies engelska pappa och räkna skillnader och sådär.
Skitkul, verkligen. Igår var jag nervös, nu känner jag mest att jag vill ha skiten bakom mig. Det ändå som är lite läskigt är att läraren som ska bedömma oss är en mean jäkel. Jag gillar honom, men han är extremt kritisk. Ibland är han skojigt kritisk, ibland allvarligt kritisk. Man vet liksom aldrig.

Helgen tillbringar jag nog hemma hos mor och far. Sen ser jag inte dem på ett tag plus att vi antagligen ska grilla lite hos Mallan och Tony på fredag. Och fira mors dag hos mormor på lördag. Som barn och barnbarn bör man visa intresse för sin släkt every now and then. Ledig tid under helgen kommer att spenderas med näsan i grammatikboken för på onsdag skriver vi sista tentan och sen har jag fanimig tagit mig igenom ett helt läsår av universitetsstudier. Sjukt.

Tänker fira det med klasskamrater och vänner på onsdag och med äppelvin och andra vänner på fredag. Kan tro att jag längtar till Tyskland nu. Ännu mer än förra gången jag skrev det. Det händer så mycket där som alla uppdaterar social media om men som jag missar. Är det för mycket begärt att jag ska få umgås med min egen pojkvän när alla andra gör det liksom? Suck. Han är gullig också, och skickar bilder och små meddelande så att jag ska känna mig delaktig, men jag blir mest ledsen och nedstämd för att jag inte är på plats.
Hoppas att det där askmolnet inte ställer till det. Kräver att både Kastrup och Fraport är öppna på fredag. Alla tre som läser min blogg måste hålla tummarna för det.

Nu håller vi kväll med lite Loka Ananas.

Intervju med dansk-Jan.

May 17th, 2011 | Posted by Jess in Annat. - (1 Comments)


Let’s få det ur världen: Jag saknar Eric som FAN.

Så, moving on. Igår var en spännande och händelserik dag i Jessicas liv. Jag var bjuden på en trevlig, rutinmässig intervju på amerikanska ambassaden i Köpenhamn, trodde jag iallafall. Allt har att göra med att jag ska (om intervjun gick bra..) jobba på en skola i Frankfurt i sommar som drivs av och ligger på amerikanska ambassaden i Frankan. Så istället för att jag var tvungen att transportera mig själv till den svenska versionen av deras ambassad i Stockholm, fick jag dispens och uppsökte dem igår. Amerikanerna är säkerhetsfreaks, av förklarliga skäl, så en bakgrundscheck har redan gjort och jag har fyllt i minst trettio papper, innan det alltså igår var dags för en face-to-faceintervju. Jag gjorde en sån i Stockholm en gång för lääängesen när jag sökte visum för aupairåret, det var en snabb fråga eller två genom en glasruta i ett väntrum och inte särskilt läskigt. Den igår var… annorlunda.
Jag anlände med tåget från Malmö i Österport i god tid och hittade ambassaden utan problem. Tack gigantiska star-spangled banner. När jag närmade mig gåendes på trottoaren cirka tjugo meter bort skriker en dansk Securitasman på mig och undrar vad jag har där att göra. Han kollar av mitt namn på listan och be mig slå av min mobiltelefon medans han tittar på, hålla den i handen och stå i en kö utanför byggnaden. Efter några minuter kommer en annan Securitasman ut (rödhårig och rätt söt), tar min väska utan ett ord och försvinner in i huset för att sen kalla in mig. Då fick jag dricka av vattnet de hittade i min väska, ta av mig alla metallföremål och checka in min iPhone i utbyte mot ett kvitto. Sen var första kontrollen över, inga röntgenmaskiner pep och ingen dansk krävde att jag slängde min knäckebrödslunch som låg i väskan. I nästa hus, ett steg längre in i den mystiska diplomatvärlden, satt en liten amerikansk pojke med ståtlig polishatt bakom en glasruta. Han gav mig en visitor’s badge i utbyte mot mitt pass (!!) och sen satte jag mig ner för att vänta på min intervjuare; Jan. Han kom efter bara några minuter, fast jag egentligen var tidig, så det ska han kanske ha en liten eloge för, men det vägde inte upp det faktum att han var en uppstoppad, tråkig, wannabe-viktig dansk med horribel dengelska.
Jag fick följa med upp till hans kontor och intervjun inleddes med orden: “Du behöver inte vara rädd, var bara ärlig, allt du säger stannar mellan oss.” Och allt jag kunde tänka på var Johan Ulvessons pedofilkaraktär i Yrrol. Han frågade sen om allt från min pojkväns namn, min pappas jobb, min utbildning, mina drogvanor, till min boendesituation och mina fritidsintressen. Vid två tillfällen kände jag att det gick lite knackigt. En gång var när det visade sig att jag hade glömt nämna att jag varit i Kina. Det fanns liksom inte plats att skriva det i frågeformuläret, så jag trodde inte det vara så stor grej. Men när han kom på det, för att jag berättade det, fick jag tillbringa de följande 10 minuterna med att beskriva vad jag gjorde där, med vem, varför, när, hur, exakt var och 89 andra frågor. Sen ville han säkerställa att jag inte glömt nämna något annat land som jag besökt och som USA har “problem” med. “Were you ever in Pakistan? Were you ever in Libya? Were you ever in Iraq? Where you ever in Afghanistan? Were you ever in North Korea?” Jag bara satt och skakade på huvudet. “Nej, nej, nej, nej och nej. Nordkorea? Really? Nej.”
Andra tillfället kom när han vägrade tro på att jag aldrig har använt droger. Han tjatade och tjatade om att det inte var någon fara att berätta och jag insisterade och vägrade ljuga för att han skulle bli nöjd. Alkohol däremot hade jag inga problem att erkänna att jag använder. Jan ville veta hur mycket jag dricker och använde rekommendationer från danska folkhälsoinstitutet som exempel, tydligen så rekommenderar de inte att man dricker mer än 14 glas vin i veckan. FJORTON! Jag talade om för dansk-Jan att jag varken har tid eller pengar att dricka så mycket (nämnde inte att jag gör det i Tyskland istället) och han fick så han teg! Sen avslutade vi intervjun, ambassadmannen erkände att det hade gått okej och att han ämnade rapportera tillbaks till Frankfurtkontoret att jag var en godkänd liten människa. Han följde mig ner och glodde sig blind på passet som jag fick tillbaks av Polishatten, kontrollerade antagligen mitt Kinavisum.. Jag lämnade sen byggnaden, checkade ut min mobiltelefon och sa tack detsamma till den trevliga rödhårige vakten som önskade mig en dejlig dag och skuttade tillbaks till Öresundståget och Sverige.
Nu väntar jag bara på positivt besked från sommarjobbet (har Jan hållit sitt löfte?) och sen kan jag slappna av och glädjas åt garanterad fast inkomst i sommar.
The End.  

Jag är redo för D-land.

May 10th, 2011 | Posted by Jess in Tyskland. - (2 Comments)

Jag har börjat förbereda mig på alla sätt och vis nu. Jag gör mig redo för att flytta till Frankfurt över sommaren och jag längtar som bara den. Jag kollar vädret i FFM hur ofta som helst, jag mailar med jobbet, jag läser Twitter från Angie, jag kollar uppdaterar bloggar hela tiden, jag planerar utflykter, middagar, happenings och saker jag vill göra så fort jag kommer dit. Jag vill dricka Ebbelwoi på Anglo, jag vill titta på The Big Bang Theory med grabbarna, jag vill rulla köttbullar åt dem och sucka när de ständigt rapar i min närvaro. Allt det där som jag saknar med Frankfurt.  Dessutom hoppas jag få ihop nån form av “SvenskaaupairersomjobbadeiFrankfurtförraåretåterträff”. Vi får väl se. Nån kan väl komma iallafall, och jag personligen ska ju vara där väldigt länge så förhoppningsvis blir det en utekväll eller tre med de gamla godingarna från Schweden.
Sommarlov. Longer stretches of Eric-time. Yes please. Det är liksom dags nu, min kropp och mitt psyke börjar tröttna. Det märks att jag de senaste månaderna bara träffat Eric ytterst sporadiskt och kortvarigt. En helg var femte vecka är inte nog. På tre, fyra dagar hinner man bara säga hej, kramas och vara glad för att sen bli deprimerad igen direkt efteråt. Det är liksom för komprimerat, för mycket känslor och saker som bör sägas på för kort tid.