Gårdagens födelsedag var alltså mer än till belåtenhet. Jag hade tid och samvete till att bara lata mig hela dagen eftersom jag var så flitig dagen innan. Så till frukost bakade jag som sagt LCHF-bröd, sen tittade jag och Mariko på en värdelös film om ett gäng Amish-ungar som hamnade i en storstad. Sen duschade jag och gjorde mig lite lagom födelsedagsfin.

Vi skulle ju bara till köpcentret där restaurangen och bion ligger, men jag kände ändå att jag ville vara lite fin. Alltså spetstop och smink. Mariko och jag mötte sen Ariane och Julia borta vid community centret och så gick vi mot bussen tillsammans. Väl framme väntade isländska Olöf också. Vi satte oss i baren på Friday’s och väntade på ett bord. Drack varsin drink (jag fuskade från LCHF på kvällen), min var en Strawberry Daiquiri. Mmm. Som att äta efterrätt innan middagen. Bartendern var dryg och försökte verka charmig samtidigt som han ideligen tappade jonglerade flaskor på golvet. Till slut kom en chef fram till honom och bad honom sluta försöka flam… vad det nu heter när man kastar flaskor. Det gjorde han också, ungefär samtidigt  som vi fick ett bord. Jag åt quesadillas, fusk igen, men egentligen bara brödet eftersom kyckling, ost, gräddfil och sallad är tillåtet.

Sen började bion. Tydligen så är det jättedyrt att gå på bio här, runt 20 dollar brukar det kosta, alltså cirka 140 kronor. Men igår hade jag bokat och köpt biljetterna online, om det nu hade något med saken att göra, i vilket fall så kostade de bara 7 dollar styck (50 kronor) alltså billigt även för svensk standard! Och tysk!

Filmen var underbar. Alla grät och tyckte jag var konstig som ville se den på min födelsedag, men jag försökte förklara att precis som med tjejböcker så tycker jag att hjärnan blir lite slö av att bara kolla romantiska komedier hela tiden. Mitt biosällskap igår höll med om att de gillade filmen, men att de nog aldrig hade valt den själv.

När vi väntade på bussen hem så hände det sig att inga bussar kom och skyltarna talade inte heller om när bussen hade tänkt komma. Vi bestämde oss för att ta en taxi, det är itne så långt och det kunde ju inte vara så dyrt. Tyvärr kom det inga taxis alls, utan vi hann gå halva sträckan innan tjejerna som gick längst fram lyckades stoppa en som körde oss ändå hem till dörren. Ganska skönt att slippa gå från universitetets busshållplats och resan kostade bara 10 dollar delat på fyrar så mindre än 20 spänn vars. Värt det.