I morse när jag skulle ta på mig mina jeans som legat slängda på golvet så hände något hyfsat obehagligt. Jag stack ner händerna i fickorna för att liksom trycka ner dem, så som man gör med jeansfickor. Då märker min vänstra hand att det låg något där nere som jag inte visste vad det var. När jag drog upp handen satt det en stor, svart spindel på mitt pekfinger.

I panik skakade jag loss den så den landade på golvet och jag såg ingen röd rygg, alltså ingen läskig och dödlig red back spindel, men ändå! Med andan i halsen fick jag tag på en näsduk som jag kastade på den och sen trampade jag för kung och fosterland ner det lilla krypet i heltäckningsmattan. När den säkert var död fick en annan näsduk agera dödgrävare och så kastade jag äckel-spindeln i toaletten och spolade ner den mot sin sista vila.

Fy vad skakad jag var sen! Nej, det var ingen farlig spindel. Nej, den bet mig inte. Nej, jag är egentligen inte så rädd för kryp. Men här vet man ju liksom aldrig vad man får! Usch. Hädanefter kommer inga kläder slängas  på golvet och de kommer att skakas kraftigt innan påtagning. Så.

(Att googla efter en bild för att illustrera det här inlägget visade sig vara en dåligt idé. Nu är jag räddare än någonsin.)