Jag är glad. Jag trivs här. Äntligen så börjar jag få lite vänner som inte är utbytesstudenter eller sådana jag bor med. Tyvärr/(som tur är) så ska jag ju snart åka hem. Jag kan tänka mig att vänfronten nog hade mått bra av att jag hade stannat längre. Det tar ju liksom lite tid att komma nära folk i skolan, särskilt när man kommer från Sverige och i princip alla är lite nyfikna och rädda på samma gång.

Men nu gör vi grupparbete på turismen och min grupp är väldigt härlig och flitig och bra. Av princip hatar jag ändå grupparbete för de är idotiska och obekväma och jobbiga, men för det kan ju gruppen vara bra. Som när jag får jobba med The Dangling Modifiers hemma i Malmö, det är en elitstyrka inom English Studies-programmet som jag har lyckats bli vän med.

I min grupp inför turismredovisningen ingår Ashleigh (som är duktig i skolan), Emily (som är förlovad och ung), Samantha (som är tyst och snäll) och Christina (som är sen och rolig).  Vi har lyckats komma fram till ett koncept inför redovisningen nu på måndag, som jag hoppas kommer att funka bra. Jag hoppas också att jag har bidragit med något i gruppen och att ingen känner att jag var en börda. Det var liksom lite obekväm stämning när läraren bad alla hitta en grupp och jag klämde in mig själv i den här. Sam tillkom iochförsig i måndags först, när hennes grupp var splittrad och halv.

Ja, så ligger det till. Jag trivs, jag är glad över att få vara här i sex veckor till.

(Sex veckor!! WOOHOOO! Snart kommer jag hem!!!)