Jag räknar ner. Har jag berättat det innan? Visste ni det att dagarna tills jag får sätta mig på planet mot Europa är räknade, bokstavligt talat mer än bildligt eftersom det fortfarande är ett tag kvar. Jag räknar ner på aksldjlasdjal olika ställen:

• Min stora väggkalender som jag fick av Flinders Housing när jag flyttade in. Här kladdas dagarna över när kvällen lider mot sit slut.

• I min kalender finns också ett skolårsschema där dagarna på samma sett täcks över med bläck så fort de har passerat. Viktiga romantiska dagar är märkta med ett hjärta på högsta skolflicksnivå.

• Sen har vi min burk med vitaminpiller. Den innehöll från början 100 piller och jag tar ett om dagen, startade den dagen det var 100 dagar kvar, ungefär. Det som är spännande är att jag redan hade tagit några tabletter i Sverige så den som lever får se hur länge de varar.

• På min telefon finns ett nedräkningsprogram som jag uppdaterar det första jag gör varje morgon. Den berättar då exakt hur många dagar som är kvar till “The Jesric Reunion”.

• I min kalender finns också en förteckning över de olika tentorna och uppsatserna och grupparbetena som ska göras innan terminen är slut. Där kryssar jag också av för att kunna se att jobben minskar.

• Mina schampoo- och balsamflaskor i badrummet minskar också i takt med att dagarna går. Jag köpte så stora förpackningar som möjligt för att slippa spendera mer pengar på det innan jag åker tillbaks till Willys och DM. Nu har jag dock mer än halva kvar och måste slösa lite för att de ska vara slut i början av juli.

Det var nog allt. Alla nedräkningar. Jag inser att jag framstår som ganska besatt och galen, men detta är helt enkelt ett sätt för kontrollberoende jag att veta att tiden verkligen går. Dessutom är det ju inte så att jag ägnar timmar varje dag åt dessa kontrollpunkter. De finns mest där. Som en påminnelse. 57.