På datorn rullar senaste avsnittet av På Spåret, tyvärr med hyffsat ointressanta deltagare tycker jag iallafall, men så är jag ju också Martina och Eric Haag-fan. Just nu sjunger Anna-Maria Espinosa en låt som deltagarna i sina tågkupér ska identifiera.

Jag läser Twitterfeeden från typ hela dagen på mobilen eftersom jag inte kunde göra det innan då den var i synkprocess och lär mig att Helena Sandklef pratar om nanos (vad nu det är), Emma är hög på nagellack och aceton, och Kelly Osbourne är stolt över sig själv.

I ugnen står en morotskaka som ska agera dessert när Erics föräldrar kommer på (avskeds)middag lite senare. Eller ja, de kommer bara hit för kaffe och kaka, vi bestämde att gå ut och äta istället eftersom jag kände att jag hade nog att göra ändå, utan att ställa och mig imponera på svärföräldrarna.

Och nu skriver jag blogginlägg också eftersom jag tyckte det kunde vara på tiden. Klockan och tiden går båda väldigt fort och emellanåt är det svårt att tänka på någonting annat än vad som ska hända på lördagkväll. Men än har jag några dagar på mig att fixa det sista, krama människor hejdå och tänka ut kluriga sätt att bara få med mig tjugotre kilo.