I appen på telefonen som beskriver Villes utvecklingssteg visas det just nu ett åskmoln. Under detta oväder befinner vi oss alltså sen två veckor tillbaks och ska vara kvar i några till. Och det märks. Desssutom tror jag han håller på att få nån tand, eller hoppas att det går att skylla på det iallafall, för det gnälls och kinkas och skriks nonstop. Så länge han får hänga på någons axel så är allt okej, men att ligga själv är tortyr enligt Ville. Och han dreglar som en liten vattenspridare på sommaren. Flera små halsdukar om dagen dränks med saliv och måste bytas ut. I helgen var vi på möhippa och då var det highlife hela kvällen på fredagen, tills han skrek luften ur sig under bilresan hem. Det där med bilåkandet har bara blivit värre. Innan kunde han sova bort litegrann av hemskheten, nu vaknar han efter fem minuter i bilen och vrålar tills man tar ut honom. Därför tog vi tåget in på lördagen när möhippan gick vidare med uppdrag på stan och stångdans. Ville skötte sig fint så länge han fick gosa med Izabella eller mig och det var väl okej. Middag och cocktails på kvällen skippade vi dock, den tiden kommer väl igen för mig. Hoppas jag. Och på söndagen avslutades Yvonne-festen med jättedyr hotellfrukost som var en besvikelse, men så fint att träffa dessa tjejer från hela Sverige som jag lärt känna genom Frankfurt.

I övrigt är klockan fem på morgonen och Elsa har tagit över Villes ögoninflammation så hon har vaknat och skrikit i panik fyra gånger sen igårkväll. För att hon inte kan se nåt. Nu ligger hon och försöker somna om inne hos sig medan männen i familjen rosslar ikapp här bredvid mig.

Om tre timmar landar Jannicke, min lillasyster, på flygplatsen och vi ska hänga med henne hela helgen. Ska bli så kul! Vi ska äta god mat också, för det gillar hon med. Och på lördag kan vi hämta upp vår sprillans begagnade bil! Det bidde en Passat som är ett år gammal. Den är inte svart, har inte läderklädsel och ingen automatisk baklucka. Men den är stor och ganska ny och har inbyggd gps och den är vår!! Att använda när vi vill!! Utan att fråga nån först eller planera i veckor innan. Så det ska bli härligt.

Snart är det jul, eller lul som Elsa säger. Då ska vi hem till Sverige hela familjen för att äta gravad lax och skinka och hemmagjord fudge. I början av januari blir det bröllop i Stockholm, Yvonne som möhippades ska gifta sig med sin prälle, så då får Elsa stanna hos mamma och pappa och vi andra tre flyger upp för hotell, huvudstad och kärleksfest. Det blir nog bra det här.