Ungarna nedanför backen har konsert. Så himla härligt är det att bo precis bredvid en förskola. Ja, jag tycker det iallafall. Nu tvingas jag ju till exempel sitta inne och läsa texter om vad kultur egentligen är, men med fönstret öppet så hör jag ungarna hela tiden.

De vandrar omkring i sina gigantiska solhattar, slår varandra, kastar grus på varandra och håller varandra klumpigt i handen, så som bara barn kan. Igår var det en liten kille som skulle knuffa omkull sin kompis men själv ramlade baklänges i flera meter innan han stannade. Försökte sen desperat få en av förskolläraren att skälla på den förvånade kompisen som fortfarande stod helt stilla och bara glodde. Han fick ingen respons.

Nu har de precis avslutat konserten. Den gick ut på att överrösta en baby som skrek genom att banka med spadar på fönstrena till lilla lekstugan och allehanda gamla plåtar från sandlådan. Härligt!