Hej!

Nu ska jag berätta om min migrän som kom igår. Så här var det:

Jag kom hem från jobbet och gjorde min nya favoriträtt till middag, för femte gången den här veckan: spenatsallad med fetaost och LCHF-krutonger och avocado. YUM.

Sen pratade jag med min fina mamma i telefon och fick då under tiden en ganska retsam huvudvärk. Så snart jag lagt på luren och avslutat samtalet med Sverige så blev huvudvärken värre. Sen fick jag ont innanför ögonen. Sen domnade lillfingret på vänster hand och sen gick det snabbt utför. Efter ytterligare fem minuter domnade hela vänster sida bort, halva tungan, halva ansiktet, vänster arm och vänster ben. Mina fötter blir dessutom direkt ISkalla.

Eric rotade förtvivlat efter mitt superdyra migränpiller som jag sparat just för detta tillfälle. Stoppade snabbt i mig det och gick och la mig i sängen och frös så jag skakade. Det blixtrade framför ögonen, jag var jätteyr trots sängläge och blev inte varm trots filtar och kläder och raggsockar.

Efter kanske en halvtimme somnade jag, vaknade när Eric kom och la sig och då gick jag och borstade tänderna. Imorse kändes det som att jag blivit överkörd av en buss eller tre. Piss. Gick ändå till jobbet och det funkade, jag var mör och trött i kroppen, men det funkade. Så mycket att göra nu inför London. I eftermiddags satt vi kvar och filade på presentationen till klockan sju, fast jag började klockan 8 imorse. Livet som yrkesarbetande alltså.

Konstigt nog känns migränen inte stressrelaterad, jag tycker verkligen inte det. När jag kom hem ikväll blev jag för några minuter av med lillfingret igen, tog snabbt som sören ett par smärtstillande och nu lyssnar jag på Filip och Fredrik i mörkret. Och bloggar. Eric är på väg hem och livet är helt okej.

Trots migrän. Tips på migränbotning mottages tacksamt.