Kom precis hem från torsdagsmiddag på stan med Eric, Lars och Linda. Fast det egentligen är varmare än på öänge, så känns det väldigt väldigt kallt ute just nu. Vi satt dessutom vid ett bord precis vid dörren eftersom restaurangen var full och vi inte vill stå upp och äta. Jag kan heller inte hantera sådana där höga bord där det är tänkt att man ska sitta på en pall och njuta av min mat. Det är en kamp att komma upp och sen får jag sitta och vara på min vakt hela tiden för att inte trilla ner igen. Inte idealt som jag brukar säga. Iallafall tog Eric och jag en spårvagn och en tunnelbana för att komma till den Frankfurtiska stadsdelen Bornheim där kvällens resaurangval ligger. Det blev en gammal goding där vi har ätit många gånger förr, både med mina föräldrar och med Lars och Linda. Dessutom låg min förra lägenheten typ i närheten så då käkade vi ofta en dagens kvällsmat där när Eric skulle sova hos mig och vi var för lata för att laga mat. Schöneberger heter restaurangen och de serverar stora portioner rejäl tysk mat. Vi snackar schnitzel, flammkuchen, kalkonsallad, kaiserschmarn och andra läckra måltider. Jag var vansinnigt sugen grönsaker, så jag åt en sallad med stekta champinjoner och kalkonbitar. Eric tog en schnitzel med den berömda frankfurtsåsen (en sås som enligt legenden innehåller 8 olika örter), Lars åt också sallad och Linda en bakad potatis med gräddfil. Det var väldigt gott, som vanligt, fast jag måste säga att kylan som drog in från dörren varje gång nån gick ut för att röka, gjorde att man liksom inte kunde slappna av så bra. Men Lars och Linda är fina och bra och trevligt hade vi det. Efter att vi hade delat på två efterrätter också, gick vi snabbt som sören mot bilen och sen fick vi skjuts hela vägen hem. Nu sitter Eric vid datorn och jobbar undan litegrann igen och jag sitter också vid datorn och grämer mig över att jag fortfarande inte är en sådan bloggare som fotar allting. Ska skärpa mig på den punkten, okej? Så ni slipper se en massa generiska, framgooglade tråkbilder, okej? Lovar! Nu kollar Kai på Sons of Anarchy och jag måste blunda konstant för det finns inte mycket som är fint och sevärt i den serien. De verkar så… arga hela tiden. Vi hörs imorgon bitti!
You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 You can leave a response, or trackback.
Leave a Reply