Livet går sin gilla gång och inte har jag mycket att göra om dagarna. Ändå har det visst gått nästan en månad sen jag bloggade sist, så hej! Här är jag igen!

Jag märker att det inte är bra för mig att vara arbetslös. I början gick det okej, när vi hade massa flyttkartonger att packa upp, rum att organisera och samtal att ringa. Nu går det sämre. Jag har blivit helt förslappad. Äter en massa skit, springer inte, duschar bara nån gång i månaden och bloggar inte ens. Jag sitter mest här hemma framför datorn, skriver jobbansökningar och tycker synd om mig själv.

Det får bli lite ändring nu ändå, för på söndag är det tänkt att jag ska springa första sträckan (12 km) i ett maraton tillsammans med tre andra lagmedlemmar. Det kommer bli hårt, smärtsamt och troligtvis också vått och kallt. Men jag ska kämpa mig igenom skiten på viljan.

Vår lägenhet är fortfarande ganska kal och inte så mysig som jag drömmer om att den ska bli. Vi väntar på köks- soffa- och garderobsleverans från IKEA som ska komma runt den 14 november. Sen kan vi förhoppningsvis packa upp de sista flyttkartongerna, sluta äcklas av köket och planera inköp av mattor, tavlor och annat krams.

Det funkar iallafall väldigt bra att bo ihop med Eric. Vi har båda fel och dåliga sidor: Ibland gnäller jag för att han inte ställer undan vattenkannan. Ibland glömmer Eric att ställa undan vattenkannan. Men vi tycker ju om varandra, så det går bra ändå.

Vi säger så så länge!

Tar igen mig från arbetslösheten med en kopp te. Som sen förvandlades till en ceasarsallad, ett glas vatten, en frozen daiquiri razz och tittande på Gravity i 3D. Den läskigaste filmen jag sett sen Blair Witch Project.

Min fina fina cykel har blivit utsatt för ett övergrepp. Nu har jag en ful svart sadel istället.

På tunnelbanestationen på väg till puben. Life’s good.

Våran megastora kyl har anlänt. Med hjälp av den hoppas vi kunna utfodra typ vänner, släkt, familj och 8 barn på samma gång. (Dock liten kyl jämför med Emelie och Martins!)

(Överdrev lite, duschar faktiskt varje dag.)