Ni som har läst min blogg tidigare då den existerade under en annan adress, vet att jag kan reta mig på människor ibland. Jag vet, jag vet, detta går inte alls ihop med min väna personlighet utan åsikter och aggressioner, men så är det iallafall.

Hemma i Malmö var det mestadels människor i klassen, på skolan och i de olika kurserna som retade upp mig med sina otroligt korkade, extremt specifika frågor. Det är liksom inte rättvist att hela klassen ska behöva sitta och höra på dumma undringar bara för att den som ställer frågan inte vet hur man använder ett lexikon eller eventuellt Google. Samma sak med sådana som frågor väldigt vinklade frågor där bara de själva har nytta av svaret eftersom det bara är de som har problemet. Ställ frågan efteråt istället så vi andra slipper lida för att ni är långsamma! Ja, det kan tyckas hårt, men när detta tar upp cirka 20 minuter av varje lektion så leder det till irritation.

Iallafall. Åter till dagens anknytning. Vi har hittat en sådan här människa i lingvistikkursen nu. Inga frågor ställer hon. Inga ord har hon problem att förstå. MEN. Hon ska konstant berätta om sin tid i Japan, om sin mammas grannar, om hur hon inte satt framme i taxin, om hur hon tycker brittiska humor är roligare än amerikansk. Jag. Dör. Så väldigt irriterande och framförallt: Irrelevant.

Ska bli intressant att se hur länge hon får hållas innan nån blir sur på henne. Kan även tänka mig att det blir läraren eftersom hon också verkade lite irriterad idag.. Spännande!

Tack Marleen för blogginspirationen! 🙂