Om familjelivet som svensk i T-land, mat, ungar och annat krafs.
Header

Måndagen den 23 mars 2020

March 23rd, 2020 | Posted by Jess in Annat.

Ja, var börjar man i dessa Corona-tider? Allt är lite halvtråkigt, får jag erkänna. Elsa fyllde år i tisdags, fem år är hon nu snickelisnäckan. Det får bli ett par rader om henne på onsdag hade jag tänkt. Som jag skrev sist så ställde vi in hennes kalas efter att tyskarna med Merkel i spetsen hela tiden ökade säkerhetsnivåerna. För att inte gå under av ensamhet och ledsamhet bjöd vi ändå in Izabella och Noah som kom och hängde med oss i torsdags. De sov till och med över så att Izabella och jag kunde dricka lite rödvin och prata lite utan fyra ungar som störde på kvällen. Hon med datorn i knäet och jag med en sovande Liva. På morgonen vaknade alla de där ungarna supertidigt så då kunde vi fortsätta våra samtal på varsin soffa i vardagsrummet.

Det är så fint att se hur bra de kommer överens, Noah, Elsa och Ville. Noah är liksom mittemellan mina två och kan både busandes leka Pyjamashjältarna med Ville och pyssla en pärlplatta med Elsa. De tycker så mycket om varandra. Och Izabella är en grym gudmor till Liva och en härlig vuxenkompis som står ut med Elsas babbel och Villes lite mer lynniga sida. Våra träffar avslutas alltid med gosmos, som barnen uppfunnit. Då ligger de alla tre ovanpå Izabella och gosar och mosar samtidigt.

Sen dök de dessutom upp igen i söndags och åt marängsviss och hemgjord pizza. Och gick på skattjakt i trädgården och hittade enhörningsgodispåsar i en hemmagjord skattkista. Lyckat!

Och annars gömmer vi oss mest för corona. Eric jobbar hemifrån nu också och har suttit inlåst i gästrummet framför sina bildskärmar både igår och idag. Svärföräldrarna som ju bor på våningen under oss vågar vi inte träffa utan dem vinkar vi bara på från vardagsrummet. Alla affärer utom mataffärerna är stängda och det är slut på toapapper, mjöl och pasta. Nu får man inte lov att träffas mer än två personer, förutom sin egen familj såklart. Risken är att de kommer att inskränka det ännu mer för att folk inte lyder reglerna. Det kör omkring bilar med högtalare på taket som påminner om att stanna inne. Gatorna är tomma, det är tyst. Och ganska obehagligt måste jag säga. Även fast vi troligtvis kommer att klara oss med livet i behåll så förstår man att det är allvar. I hela världen. Är samtidigt väldigt glad att det inte är världskrig eller så, att gömma oss i hemma i de trygga vrårna borde vi väl klara av allihopa?

You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 You can leave a response, or trackback.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *