Igår var jag på badet med Grace. Jag hade på mig en bikini som visade hela magen och ryggen. Magen är ganska lös, brer ut sig bra och hade stort rött myggbett bredvid naveln, och ryggen var svettig. Mina ben visades också upp. Trots att de är lite småhåriga, har celluiter och bristningar. Jag körde barärmat, gäddhänget fladdrade vagt i sommarvinden. När jag satt ner på min handduk så la sig magen i många veck.
Men vet ni, jag brydde mig ganska lite. För jag har gått ner en massa i vikt och den kroppen som jag har nu funkar bra.

Den orkar springa efter busiga barn på sommarjobbet, den orkar bära matkassar uppför trapporna till Erics lägenhet. Den svettas inte ihjäl på cykelturen in till stan. Den kan springa en massa kilometer, hoppa och dansa. Och jag är stolt över den.

Ingen ska få mig att känna mig ful eller tjock i min bikini. Visst finns det brunbrända tjejer med magrutor och slanka armar i poolen, men det finns också överviktiga tanter med bröst som täcker naveln. Det finns håriga ben och ryggar och bringor. Det finns kvinnor i leopardmönstrade tangatrosor de köpt på åttiotalet. Det finns de som har för små bikinis och för stora bikinis. De finns de som är gravida och anorektiska och sportiga och avklädda.

Jag är lika bra som alla andra.