Jag har känt mig lite smålåg hela dagen faktiskt. Ända sen igårkväll har magen oroat sig för något som huvudet inte förstått än. Det är kanske normalt och vanligt och inget större, men det är ändå obekvämt att ha den där känslan där. Lite misstänker jag att det antingen är så att min födelsedag är på snar väg. På lördag blir jag 26 år i ett främmande land. Egentligen är födelsedagar inte så viktiga för mig, men att få en grattispuss av Eric är ändå alltid fint. Eller så oroar sig magen för att det har varit mycket denna veckan. Mycket nya människor, föreläsningar, ordningar och regler som ska följas och en MASSA uppsatser som ska skrivas. Mitt trick (om det nu kan kallas det, trick har väl som grunddefinition att de faktiskt fungerar) är att vara organiserad och lugn. Inte bli stressad och apatisk, utan ta en sak i taget.

Snart ska jag gå och sätta mig i vardagsrummet istället, mänsklig kontakt är bra. Sen måste jag nog hitta någon att be om en kram snart, känner att jag behöver lite kroppskontakt. Ja. Så får det bli. Har ni nån aning om vad min mage försöker kommunicera till mig så får ni gärna säga till.

Åt lite grekisk yoghurt innan så att magen åtminstone mår fysiskt okej.