Efter ett par dagar (okej då, kanske en vecka) med i princip obegränsat intag av socker för min del började i måndags fakirperioden och därmed också avgiftningen från socker. Igår var första dagen då jag inte ville döda någon om jag inte fick en bit kaka eller en glass eller nåt choklad eller en godis.

Passade ju fint också då Lindsey och Mariko satte igång att baka den mest avancerade och dekadenta kaka jag någonsin sett. Och jag kunde hjälpa till fast jag inte slickade skålen eller smakade på smeten. Det kändes skitskönt att ha kontrollen över suget igen och kakan blev, tack vare bra samarbete och mina bottendelningstalanger, skitsnygg! Och smarrig sa de som smakade den.

Jag tog receptet så får jag väl baka den själv en dag, när jag känner att det är dags för en sugar rush.

Det är alltså fyra bottnar chokladsockerkaka (typ) med chokladkrämsfyllning emellan. Garneringen på utsidan är ganache, är det ett svenskt ord? Nej säger stavningskontrollen. Vänta ska jag googla. Det är ett svenskt ord enligt Google. Iallafall, det är som en chokladglasyr med smält choklad, smör, socker och grädde i. Alla de där nyttiga ingredienserna.

Det som blev över av ganachen fick övernatta i kylen och hade idag förvandlats till typ tryffelsmet. Yum. Jag har alltså (kan inte påpekas för ofta) fortfarande inte rört kakan. Spar mig till bättre tider.

Mariko fick i uppdrag att käka upp resten av chokladkrämen.

Stolt Lindsey fotar den höga tårtan.

Och en massa chokladganache på det.