Lördagen slut. Den började konstigt när Ville som nu kunnat gå i nästan tre månader plötsligt inte ville stödja på sin högerfot mer. Han haltade och grät och föll ihop när han försökte, och kunde knappt ens krypa utan att grimasera av smärta. Jag googlade, såklart. Och kom fram till att det antingen var höftsnuva eller växtvärk. Även mina kloka vänner hemma i Sverige kom med sina tankar och så bestämde vi att han var alldeles för glad för att behöva åka till akuten, och barnläkaren har ju stängt på helgerna, så den kan vi ju besöka först på måndag i vilket fall.
Men sen sov han middag och efter det verkade det gå bättre och bättre.
Innan dess hann vi med ett besök hos frisören också, barnen och jag. Det blev tyvärr inte så bra. Alltså, lite hår blev de ju av med, men Elsa fick en lugg med fyra nivåer och Villes frisyr är ojämn på massa ställen så där får jag nog ansa till det imorgon. Sen vandrade vi ner och köpte blomma till Kristina och Steven, salamipinnar på Rewe och sen gick vi hem och mötte Eric som hade varit på Lidl och fyllt på kylen.
Efter att alla fått lunch och vilat lite körde vi alltså mot Dreieich, till Kristina och Steven och Eric som bor där. I ett alldeles nybyggt och fräscht parhus bor de, med en liten trädgård och vackert trägolv. Izabella och Noah kom också. Vi satt ute och fikade, i den varma höstsolen. Och alltså, att ha en terass, en trädgård, ett eget hem som är deras bara deras. Vilken dröm. Vilken freaking dröm.
Barnen lyckades sen hålla sig vakna i bilen så att vi kunde äta kvällsmat och kasta dem i säng, varpå Ville kräktes i sängen, bara litegrann, men ändå. Nu hoppas vi på en lugn, kräkfri natt. Han har sovit bra någon gång till, sen jag berättade om det sist. Imorse korvade han runt mellan 4 och 5, innan han fick lägga sig i vår säng och somnade med sina händer på mina kinder (måbrahormoner i massor!) men då vaknade Elsa precis så jag gick in till henne, och, prisad vare gud, så somnade hon om. Sen sov vi allihop till 6.45 typ! Det händer ALDRIG att vi får sova längre än till 6!!
Ja, alltid lite sömnprat, den är ständigt i fokus i en småbarnsfamilj.
Leave a Reply