Jag tänker inte lova något nu och jag kommer att vara försiktig med att säga för mycket. Men, det känns ändå litegrann som att det fina vårvädret som Frankfurt bjuder på ger lite mer energi i kroppen. Det är härligare att cykla hem från jobbet kl. 18.30 på kvällen när det fortfarande är ljust och mössan ligger kvar i handväskan och det blåser milt om näsan. Det är fint att inte behöva höra dynamon kämpa för att lysa vägen, inte ha kappan knäppt och inte skynda mig in för att inte bli regnad på. Vi har haft 23 grader idag, säger de som jobbar utomhus. Inne på kontoret var det stressigt och ösigt som vanligt, min rast kunder jag inte ta förrän 15.30 och då var det liksom inte lönt att äta nån mat så sen fick magen vänta tills Eric och jag varit på posten samt handlat två stora bitar fetaost i en billig liten affär på Berger Strasse.

Det blev sallad med yoghurtdressing och friterad fetaost till middag. Vi tittade på Hannibal samtidigt och jag fick blunda emellanåt för att kunna svälja den salta, mjuken osten samtidigt som Will Graham upptäcker en totempåle fylld med halvtförmultna människokroppar.

Det är måndag och veckan har kört igång. Mina tankar är hos sommaren och de planer som håller på att ta form. Kanske blir det två midsomrar i år?