Jag är lite nere idag. Jag missar saker. Jag hatar att missa saker. Idag missar jag Lindas och Lars’ bröllop OCH midsommar. Jag älskar midsommar, det är typ den mest romantiska högtiden vi har i Sverige. Love it. Jag älskar också Malenas silltårta och svenska jordgubbar och gitarrsång och spel och kubb och fniss och snaps.

Menmen. Den kommer väl förhoppningsvis nästa år också. Jag får acceptera att vara kranslös i år.

I skrivande stund står en stilig uppklädd kille vid namn Eric och är moraliskt stöd (bestman) åt Lars i rådhuset i Frankfurt. De gifter sig där idag, Linda och Lars. Äntligen. (Skulle man ju vilja säga.) Det funkar så i Tyskland att man måste gifta sig i rådhuset, för att det ska bli rätt i papprena. Sen får man själv bestämma om man vill gifta sig i kyrkan också. Det vill Linda och Lars, som tur är! Så i augusti blir det stor baluns och då är jag inte längre isolerad för mig själv i Adelaide utan kan fira deras kärlek med dem.

Annars. Alicia och jag spenderade nån timme på soffan i vardagsrummet med att prata om alla de kemiska processer som händer i kroppen hela tiden. Om hur det funkar med kolhydrater, glukos, socker, fett och allt sådant där och hon, som är medicinstuderande, erkände att det logiskt sätt är vettigt att LCHF funkar. Seger.

Mariko, den stackarn, har en tenta kvar, på måndag. Hon somnade av utmattning och huvudvärk på soffan medan vi pratade kroppsfunktioner. Jag hoppas hon får vilat litegrann i helgen också, annars är det nog bara mos i huvudet på henne på måndag.

Ja. Så är det. Det regnar fortfarande. Jag saknar fortfarande Eric. Och jag är fortfarande lite nere.