Om familjelivet som svensk i T-land, mat, ungar och annat krafs.
Header

Lekträff hårhög skogsluft

September 15th, 2018 | Posted by Jess in Familjeliv

Idag hörde Elsas kompis Pollys mamma av sig och frågade om Elsa var sugen på att komma hem till dem och leka en dag. Polly pratade hela tiden om Elsa och hur kul de hade på förskolan. Jag blev så glad. Ett bevis på att hon inte är alldeles för kufig, vår lillgamla, blyga, envisa dotter. På lördag bidde det bestämt, alltså om en vecka, och jag får följa med. (Suck.) De bor ju längre ner på vår gata och förhoppningsvis lär Elsa känna dem så väl att hon vågar vara där själv i framtiden.

Annat bra som hände idag var att jag var hos frisören. Satt där i en timme och 10 minuter och såg hårhögen växa på golvet samtidigt som frisören tunnade, klippte, skar och borstade av halva mitt hår. Seriöst alltså, jag hade kunnat fylla säkert tre örngott med håret på golvet. Graviditet och amning gör mitt svall ännu tjockare än vanligtvis, så även om jag tappar mycket nu, finns det ändå massa kvar. Till och med efter frisörens bärsarkagång har jag ett fullt hårhuvud kvar. Som man säger.

När jag kom tillbaks till min familj och visade upp min nya frisyr var Elsas spontana reaktion att jag såg ut som en Birgitta. Hahaha, har ingen aning om vart hon fått det namnet ifrån ens. Sen kallade hon mig Birgitta ett par gånger, eftersom jag skrattade så mycket. Så kul!

Sen vilade ungarna och jag åkte och handlade med Filip och Fredrik i öronen. Älskar att ha egentid i affären med en bra podcast i öronen. Jag ordnade snacks till oss också och så åkte vi till skogen och gick omkring. Ville har fortfarande inga riktiga skor, här säger de att barnens fötter behöver gås in lite först, innan man skaffar skor åt dem. Men så har jag ändå märkt att han nog får ont i fötterna i sina skinnmockasiner, när han går länge och på stenigt underlag. Så innan utflykten idag fick han på sig ett par av Elsas gamla kängor. Hennes andra par skor, men hennes första par skor är redan för små för Ville. Och han gick omkring som en hund med bandage på tassarna. Lyfte på fötterna och gnällde och pekade och slet i skosnörena. Men sen vande han sig och gjorde riktigt bra ifrån sig i skogen, trots att de nog är lite för stora. Och inte alls så mjuka och böjliga som ungarnas första par skor brukar vara, här i Tyskland är det så iallafall.

Det är så härligt att komma ut med barnen, i skogen. Stora ytor, mycket att titta på, peka på, klättra på. Älskar att rasta dem utomhus, älskar att vara utomhus med dem, särskilt när jag slipper lekplatserna.. Längtar ihjäl mig efter en egen trädgård att vara i. Plantera och räfsa, plocka äpplen, rensa ogräs och fixa en fin lekstuga till barnen. Kanske en vacker dag.

Nu sover de små liven, efter legolek med mig medan Eric gjorde fetaostbiffar och rostade grönsaker till middag. (Ville åt med god aptit, Elsa smakade allt, men bad sen om knäckebröd istället.) Imorgon har vi inga planer, kanske blir det en tur till Seligenstadt för att se om vi skulle kunna tänka oss att bo där. Vi får la se.

You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 You can leave a response, or trackback.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *