Idag har jag varit och jobbat. Om det nu är rätt ord eftersom jag inte riktigt tycker det är jobb att hänga med söta barn ett par timmar en måndageftermiddag. Klockan tre idag tog jag bussen ner till stan och mötte Thomas och hans 2,5-åriga son V och gick tillsammans med dem och hämtade storebror O på förskolan. Sen försvann pappan och killarna och jag lekte med lego, tejpade papperspåsar och poppade popcorn.
Det fina med dessa barnen är att de är adopterade och lillkillen kom i september, pratar inte alls på grund av medicinska problem, men är ändå jättetydlig med vad han vill och inte vill. Det är en utmaning och jäkligt intressant att hänga med dem och jag lär mig så mycket varje gång.
Dessutom är barnpassandet en fin kontrast till alla intellektuella världsmedborgare jag umgås med på högskolan. 🙂 Och jag behöver pengarna, of course!