Så. Nu har jag varit i detta land i exakt två veckor och vecka nummer tre har börjat.

I kroppen känns det bra. LCHF funkar hyfsat för mig, som sagt är jag fortfarande lite rädd att jag äter för mycket grönsaker, vilket låter skitskumt, men de som har koll på LCHF vet ju vad jag menar och att rädslan kan vara befogad. Det kan också vara så att jag äter för mycket mjölkprodukter; grädde, creme fraiche och yoghurt. Som ni kanske märker så försöker jag hitta orsaker till att vågen inte riktigt samarbetade i morse. Å andra sidan har jag bara hållt på i två veckor så jag får väl se till att ha lite tålamod också. Plus att jag fuskade i lördags.

Okej, moving on. I huvudet känns det också ganska bra. Jag mår bra när jag har koll på mina åtaganden, läxor, möten och annat som måste ske inom en viss tid. Just nu känns det som att läget är under kontroll, det kan naturligtvis ändras väldigt fort, men de problemen tar jag då. Åker ju iväg på minisemester/utflykt på lördag (ska berätta mer om det imorgon) så nästa veckas inlämningar ska jag försöka ha klara denna veckan. Ja, ni behöver inte oroa er, jag (tror att jag) har läget under kontroll.

I hjärtat känns det faktiskt också bra. Jag saknar Eric från det att jag öppnar ögonen på morgonen tills det att jag stänger dem igen på kvällen och säkert i drömmens värld också, men jag klarar mig. Jag trivs här. Jag har vänner och bekanta och sambos och livet rullar på.

Det känns som att jag har varit här i två månader. På ett positivt sätt. Som att allt som var drygt och jobbigt i början nu har fallit på plats och tagits hand om. Så känns det. Nu vet ni.