Tiden går. Jag bara måste säga det, även om det blir tjat om det. Men gud vad snabbt tiden går.

Igår firade jag 100-dagarsjubileum i Australien och imorgon är det exakt fem veckor tills jag påbörjar resan hem. Jag längtar.

Det finns mycket med det här landet som gör att man tröttnar, vi pratar framförallt om tre saker: trångsynhet, matpriser och kollektivtrafik. Naturligtvis finns det också en hög med saker som gör att man gillar det, men på grund av det isolerade läget vet jag att jag inte kan tänka mig en framtid här. Tacka vet jag Europa och hemma på riktigt.

Det är nu två veckor kvar i skolan, innan jag sen åker till Sydney, samt har två veckors semester här. Föreläsningarna avslutas i denna veckan, men nästa är då de sista uppsatserna ska in. Det är egentligen inte så extremt mycket jobb, inte som Mariko som läser en kurs mer än mig och samtidigt har problem med språket. Men det är ändå drygt att sitta inne på sitt rum och producera text på universitetsnivå i ämnen som jag inte har något intresse för.

Men det finns ju ingenting att göra åt det direkt. Och för att väga upp är kalendern fullproppad med sociala grejer och utflykter som måste hinnas med innan jag åker hem och innan Alicias och Marikos tentaperiod börjar. Så nog går det bra här borta och nog ska jag klara mig i 37 dagar till.