Eric har lovat mig att allt ska vara som vanligt innan det är dags för Australien. Jag vill inte ha nåt stohej kring min avresa. Förra helgen till exempel var jag ju på puben för sista gången  på ett tag, men vägrade säga det till nån eftersom jag inte ville att folk skulle tolka kvällen som en sorglig avskedsgrej för min skull. Det funkade ju sådär i och med att jag började gråta mitt i alltihop och eventuellt förrådde mig själv.. Ja. Ingen kommentar så att säga. Nu har hela veckan ägnats åt att säga hejdå till en massa människor, men vi har inte varit själva en enda kväll, min man och jag. Så inför ikväll, sista natten, så föreslog jag att vi kunde gå på bio och vara bara vi två. Då får jag höra att det stred mot mitt förra direktiv att allt skulle vara som vanligt. Eric menade att om allt ska vara normalt betyder det att vi ska sitta hemma i vardagsrummet, han framför datorn och jag framför datorn och alla andra framför sina datorer också, allt medan fisarna och rapen halgar mellan svettiga mansskroppar och gamla pastatallrikar. Mhm. Nej tack. Så ikväll är vi speciella och går på bio. Utanför vardagsrummet.

Här gör grabbarna nåt konstruktivt och spelar ett spel som går ut på att tillverka… öl.