Innan jag skulle åka från Frankfurt så träffade jag ju de fina svenska tjejerna Angelica, Yvonne och Izabella på lunch. Då beklagade jag mig inför dem hur svårt det skulle bli att hålla min packning inom viktgränsen 23 kilo, särskilt som min resväska väger 6 kilo. Izabella slänger då ur sig att en av hennes tyska pojkväns bästa vänner jobbar hos Qantas på flygplatsen i Frankfurt och att han säkert skulle släppa förbi min resväskas övervikt utan att ta betalt för det. Sen började vi dock prata om annat och jag tänkte inte mer på det. På eftermiddagen dagen efter, i lördags när allt hade sin början (och slut), får jag ett sms av Izabella. Hon berättar att hon snackat med sin vän och berättat att jag ska komma, han kommer inte ta betalt för överviktskilo och han kommer försöka uppgradera mig till en bättre plats. Hon skickade även med namn och bild så att jag skulle kunna hitta honom bland incheckningsdiskarna. Så. Himla. Snällt. Väl på flygplatsen hittade vi honom och hälsade från Izabella. Han hade inga problem med väskan eftersom jag ändå lyckats packa så snålt att den bara vägde 200 gram för mycket. Däremot ringde han ett samtal och gav mig fönsterplatser på båda flygningarna! Någon uppgradering av klass blev det inte eftersom planet var fullbokat. Men jag var så glad över de där fönsterplatserna, hatar i princip alla andra alternativ, jag måste har väggen att luta mig på och mysa med. Så tack igen Izabella! Jag lovade att bjuda henne på ett par öl på O’Dwyers i sommar som tack för hjälpen.