Senast igår pratade jag om Eric och jag gör verkligen mitt bästa för att inte tjata i sönder öronen på er om hur mycket jag tycker om honom, men jag måste få berätta en sak till. Idag, en helt vanlig tisdag i april, fick jag post från Tyskland. Ett brev var ett VISA-kort som jag beställt för längesen från en bank i Frankfurt. Det andra var ett jättefint kort från Eric där han bad om ursäkt för att han glömmer bort födelsedagar och så vidare. Han är bäst i världen på att säga en massa fina saker som normalt skulle låta väldigt cheesy och överdrivna, men han menar det och det gör mig varm av kärlek! Tack min man!