Vi ligger där i sängen på kvällen. Klockan är 01.59, vi har precis slagit ifrån tvn i vardagsrummet och borstat tänderna tillsammans. Han med sin elektriska, jag med min gamla rosa. Båda har vatten bredvid huvudkudden. Han med bubblor, jag utan. Och vi ligger där i sängen och tittar på våra telefoner under tystnad. Han läser om flygkraschen i Moskva på en tysk nyhetssida, jag ser en bild på franska musslor som min kompis postat på Instagram.
Så lägger han mjukt sin hand på mitt ben, på täcket, några centimetrar ovanför knät och klappar ömt. Jag tittar på hans snoriga näsa, hans fokuserade blick, hans rufsiga hår och på handen som så självklart vilar på mig.
Fy tusan vad jag tycker om honom.