Idag är en bra dag. Jag lyssnar på en av mina spellistor i iTunes som heter Mys och påminner mig så otroligt mycket om Eric. Den innehåller mycket Christian Kjellvander, soundtracket till Love Actually, några fina Ich+Ich-låtar, Dolly Parton country och lite pinsamma (men fina) Savage Garden-klassiker.

Jag har också tittat på det finaste kortet som finns. Det fick jag av Eric innan jag skulle åka, det ligger i en påse i min översta garderobslåda tillsammans med en av hans gamla tomma aftershave-flaskor som gör att hela påsen, lådan och framförallt kortet luktar Eric. Inne i kortet har han skrivit fina, enkla men starka ord. Oftast kan jag inte läsa det utan att bli skitledsen och deprimerad, men det är ändå en tröst och en energikälla på nåt sätt att ha det där.

Men idag har jag tillbringat i princip hela eftermiddagen med att med glädjebubblor i blodet tänka på Eric och vad vi har och hur glad jag är att jag hittade honom där på puben. Jag är tacksam som aldrig förr för att han stöttar mig och mina fix-idéer utan att dömma eller anklaga. Varje dag älskar jag honom mer och framtiden är ljus, klarar vi detta klarar vi allt!

Love this picture! Vi ser så himla, oförfalskat glada ut (och jag har seriös dubbelhaka). Det är taget i London, när vi hälsade på Erics bror och hans flickvän, det är hon uppe i vänstra hörnan, Natalie, bakom henne står Christoph. Här står vi på Leicester Square och tittar på Kate och Williams bröllop live på gigantiska skärmar. Missa inte den söta tjejen i högra hörnan! Det var en glädjens dag helt enkelt!