Jag har fått ett jobb! Har jag sagt det? Och börjat jobba har jag också hunnit med. Och blivit typ slagen i magen av tidsbrist och stress. I tre månader har jag bara gått hemma om dagarna, översatt lite, passat lite barn men mest slöat och letat jobb och haft väldigt få tider att passa. Nu plötsligt är all dagtid borta. Jag cyklar hemifrån runt 8.30 och är hemma runt 18.30. Då äter jag nåt, kramas med Eric, eller sjunger med kören, eller passar Grace, eller möter upp tjejerna och sen är dagen slut.

Dessutom är decembers helger, som i alla andras fall också gissar jag, extra upptagna. Denna som precis gick till exempel, julmarknad i Svenska Kyrkan. I fredag cyklade jag direkt dit efter jobbet, stod och sålde souvenirer i en dragig hall och pratade med trevliga människor. Sen hem och bytte jacka, tog mig till puben i Sachsenhausen där Eric och Kai väntade och Izabella och Yvonne och Molly och Carl-Philip också var med. Lite senare dök även Tom och Jana upp. Det var trevligt, men jag var så slut så slut i både huvud och kropp.

På lördagen cyklade jag tillbaks i kyrkan och hamnade i fiskståndet. Stod sen i 8 timmar och sålde gravad lax och rökt lax och inlagd sill och lutfisk till nyfikna tyskar och Sverigelängtande svenskar. Det var kallt om tårna. Eric kom förbi en stund och höll mig sällskap samt fikade med mig. Det blev räkmacka och prinsesstårta.

På kvällen åt jag och Eric en snabb italiensk middag innan jag somnade framför tvn.

Söndagen kördes igång med körövning på morgonen och sen första adventsgudtjänst och mera julmarknad. Jag stod i köket med majonäs upp till armbågarna och dekorerade kakor och bredde mackor. Efter ett tag blev det paus och så lyssnade jag på min fina kompis Molly från Landskrona som spelade gitarr och sjöng sitt finaste.

Vi tog sen bussen, Izabella, Yvonne, Molly, jag och min cykel, och hälsade på Josefin en sväng. Det var fint att se henne. Kvällen avslutades med lite halvdeppig pizza hemma hos Molly och hennes goa aupairbarn.

Idag är det måndag igen och det ligger väldigt många saker på min tallrik och mitt huvud är fyllt med oro och glädje och stress och koncentration på samma gång. Jag ska försöka undvika panikångestattacker och migränanfall, men jag kan inte lova nånting.

Det kommer lite info om jobbet imorgon, okej? Ska vi säga så?

Hej.