Jobbintervju idag. Föräldrarna som jag träffade hade flera stora kollegieblockssidor fulla med kluriga och typiska arbetsintervjufrågor. Jag försökte svara så positivt, men samtidigt ärligt, som möjligt. Tror dock inte att jobbet är något för mig eftersom det inte kändes 100 procent i magen. Ibland är det så bara. Dessutom lät det lite som föräldrarna nog behöver mer hjälp än vad jag har tid till och då är det ju bättre att de hittar någon som passar bättre. (Gud vad politiskt korrekt man kan låta då.)

Imorgon ska jag träffa en annan familj, med ett barn, som bor nere i Västra hamnen. Kanske är det en bättre fit? Och sen ska jag ringa dagens föräldrar och berätta att jag hoppar av skeppet. Ja. Så gör vi.

Ja, ni förstod väl kanske att det är barnvaktsjobb det rör sig om? Det är allt jag duger till.