… kranvatten!

Naturligtvis har de kranvatten här i South Australia också, men det är inte samma sak som hemma i Starrarp eller ens hemma i Frankfurt.

Vattnet blir aldrig riktigt kallt för det första. Lindsey och Mariko vet jag kör med isvatten eller stoppar flaskor i kylen, men det är bara för att de har de största hyllorna. På min får det bara plats en massa LCHF-mat.

Smaken av vattnet är egentligen (eller är det jag som har vant mig) helt okej. Det smakar varken Ramlösa eller kloak, men det funkar. Dock vill jag att det ska smaka friskare på nåt vis, så att man känner att kroppen blir glad av det. Detta vattnet reagerar kroppen likgiltigt på.

Det sämsta av allt: Sista klunken. Den smakar avlopp. Den luktar fis. Den får munnen att kännas som om det var sex veckor sen jag sist borstade tänderna. Jag trodde faktiskt att jag hade vant mig vid den smaken också, men när jag testdrack precis visade det sig att det bara handlar om förträngning. Smaken finns fortfarande där.

I Sverige smakar kranvattnet som vattenfall, som sommardagg, som himmelssaft. Inget går upp mot svenskt kranvatten. Inget.