Jag har börjat förbereda mig på alla sätt och vis nu. Jag gör mig redo för att flytta till Frankfurt över sommaren och jag längtar som bara den. Jag kollar vädret i FFM hur ofta som helst, jag mailar med jobbet, jag läser Twitter från Angie, jag kollar uppdaterar bloggar hela tiden, jag planerar utflykter, middagar, happenings och saker jag vill göra så fort jag kommer dit. Jag vill dricka Ebbelwoi på Anglo, jag vill titta på The Big Bang Theory med grabbarna, jag vill rulla köttbullar åt dem och sucka när de ständigt rapar i min närvaro. Allt det där som jag saknar med Frankfurt.  Dessutom hoppas jag få ihop nån form av “SvenskaaupairersomjobbadeiFrankfurtförraåretåterträff”. Vi får väl se. Nån kan väl komma iallafall, och jag personligen ska ju vara där väldigt länge så förhoppningsvis blir det en utekväll eller tre med de gamla godingarna från Schweden.
Sommarlov. Longer stretches of Eric-time. Yes please. Det är liksom dags nu, min kropp och mitt psyke börjar tröttna. Det märks att jag de senaste månaderna bara träffat Eric ytterst sporadiskt och kortvarigt. En helg var femte vecka är inte nog. På tre, fyra dagar hinner man bara säga hej, kramas och vara glad för att sen bli deprimerad igen direkt efteråt. Det är liksom för komprimerat, för mycket känslor och saker som bör sägas på för kort tid.