Den här bloggen är ingen humorblogg, men heller ingen allvarsam nyhetsblogg. Den är snarare en ventil för  det som rör sig i mitt huvud och behöver komma ut. Ibland är det roliga, lättsamma grejer och ibland är det allvarliga tankar. Det vill jag att alla ska veta och komma ihåg.

Idag undviker jag aftonbladet.se. De rapporterar från rättegången i Oslo där mannen som dödade 77 människor i Norge ska synas, utredas och dömas. Jag klarar inte av att se en bild på honom ens, utan att få obehaglig gåshud och tårar i ögonen. Det är naturligtvis inte det mognaste eller vettigaste man kan göra, blunda och undvika det hemska som har hänt, men jag måste. För jag står inte ut med att se på honom, monstret som bestämde sig för att ljuga för ungdomarna om att han var polis och sen i mer än en timme gå runt på Utöya och döda oskyldiga människor gång på gång på gång. Han ångrar ingenting, han gjorde det som behövdes och han har mage att le på varenda jävla bild som tas av honom. Han är en sjuk människa, jag inser det, men ibland kan inte ens en allvarlig psykologdiagnos rädda en mördares själ. Enligt journalister på Twitter började han rättegången med att göra en högerextremistisk hälsning, allt medan massvis av kamerablixtar smattrade och hans leende blev bredare. Så otroligt obehaglig att jag mår fysiskt illa. Jag vill inte ge honom mer mediautrymme än vad han redan får, eftersom det uppenbarligen är det han mest av allt vill ha och han förtjänar inte att få nåt han vill ha. Han förtjänar bara att sitta inlåst i en liten, karg cell resten av sitt förstörda, sjuka liv. Vilka monster mänskligheten har skapat.