Det känns lite grann som jag bör bringa lite klarhet i det här med Australien. Många nya läsare och många okända människor (antar jag, helt ogenerat). Alltså. På lördag nästa vecka sätter jag mitt skånska arsle på ett plan till Adelaide, Australien. Flyget går vid 22-tiden på kvällen och jag mellanlandar i fina Singapore innan jag är framme. Tidsskillnaden till Adelaide är +9,5 timmar. Så när klockan är 13.00 i min del av Europa (läs: Frankfurt och Sverige) så är klockan 22.30 borta i mitt nya hem i Adelaide. Jag ska vara där i 138 dagar, det vill säga cirka 4,5 månader, om allt går som det ska kommer jag tillbaks till min man och Tyskland den 4 juli.

Anledningen till att jag plågar min kropp och själ med utan-Erictid så länge är för att jag har fått ett stipendium på 6500 euro från ett studieprogram typ, om det nu heter så på svenska. Det är ett samarbete mellan fyra EU-universitet i Malmö, Krakow, Rom och Utrecht,  och fyra australiska universitet i Adelaide, Brisbane, Perth och Melbourne. Jag ska alltså till Flinders University i Adelaide tillsammans med en student från vardera Polen, Italien och Holland. I programmet ingår ett visst antal kurser som man får välja från, plus att man “måste” göra en kortare praktik. Mer än så vet jag inte om praktiken än, så det ska bli spännande. Kurserna som jag har valt att plugga är en obligatorisk i internationell politik, en lingvistikkurs som heter nåt i stil med “språk, kultur och kommunikation”, sen en som heter “Australienstudier” och den sista heter “Platser, kulturer och turism”. Känner mig faktiskt peppad på alla, utom möjligen den där med politik, men det är en kurs på andra-årsnivå, så det borde gå hyfsat smärtfritt.

Jag ska bo på campus, alltså på universitetsområdet. Har hört en massa åsikter både för och emot detta och jag tror att om jag hade haft planer på att stanna längre hade jag nog hellre bott ihop med nån kompis utan för skolans område, men nu känns det inte lönt att ordna med något privat, skaffa möbler och betala deposition. Så får jag hoppas att det inte blir för jobbigt med unga studenter som bara vill festa och skita ner överallt! Hyran är för övrigt betalt för alla fem månaderna, det kändes hårt då de tog 35 000 från mitt bankkonto, men nu känns det bra att inte behöva tänka på det alls och istället lägga pengarna på roligare saker.

Jag är exalterad och glad att detta ska bli av, jag är verkligen det. Jag tror på mitt och  Erics förhållande med en stark känsla i magen att det kommer att gå bra. Just nu är jag allra oroligast för själva säga-hejdå-proceduren som kommer att ta plats på Frankfurts flygplats nästa vecka. Att stå gråtandes på en flygplats och krama någon för sista gången på länge är något som jag gjort alldeles för ofta. Adelaide alltså, nu jävlar!

Frågor på det?