Oooch väntan går vidare. Bebisen är fortfarande i magen och nu börjar jag bli liite otålig. Allt som skulle göras är gjort och allt som skulle köpas är köpt. Nu återstår det bara att se när hon väljer att titta ut.

I Tyskland får man som längst gå tio dagar över tiden, så vi vet ju med säkerhet att hon är här på söndag, den 15e, men min kropp och jag hade föredragit det om hon kunde komma lite tidigare än det. Läkare och barnmorska menar dock att det finns gott om fostervatten, blodtillförseln genom navelsträngen är fin, hon mår bra och ligger inte ens särskilt långt ner i kanalen, så att säga. Det ser med andra ord ut som att hon trivs väldigt bra där inne.

Varannan dag måste jag gå till antingen barnmorskan eller gynekologen och kolla alla värden, skriva CTG och se till så att vi båda mår bra. Vi ska faktiskt träffa barnmorskan ikväll, om ca. 30 minuter. Jag hoppas i hemlighet att hon ska säga typ “oj, du är ju fyra centimeter öppen! Här blir det snart barn!” och så får Eric springa hem och hämta BB-väskan och så får vi se lilla livet snart.

För jag har bra dagar och dåliga dagar. Jobbigast är att jag sover dåligt och får allt sämre känsel i mina händer. Alla kroppsdelar är supersvullna och nu upptäckte jag att det även bildats bristningar på magen. Jaja. Det är väl inte hela världen, men liksom, vi längtar ju efter att få träffa den här nya människan!

Nu vet ni. Än är vi inte föräldrar.