Igår var det dags för vårt första house meeting, husmöte på ren svenska. Vi hade egentligen ett planerat förra veckan men den ena tjejen som bor här (som gör så att jag måste prata tyska med Eric när jag pratar om henne…) ställde in i sista minuten. På husmötet kommer ens RC, den människan som har hand om vårt välmående så att säga, för att se till att allt är lugnt. Lindsey jobbar också som RC, men hon är “bara” boende på mötena så vi har en annan RC som heter Claire.

Hon var väldigt trevlig och alla vi satt som små ljus i soffan och försäkrade henne om att allt är så harmoniskt och bra så. Det är det väl egentligen också på det stora hela, men den ena tjejen har lite… anpassningsproblem. Jag tror man måste vara väldigt lyhörd, flexibel och respektfull om man ska kunna bo så här med fyra främlingar. Det är hon… Igår satt hon och nickade och skrattade och var så inställsam så, trots att hon aldrig annars gör någonting med oss. Hon intygade till och med att vi brukar laga mat tillsammans, fast hon oftast kokar soppor klockan ett på natten. Det var lite som en fejkad intervju för att hon skulle få uppehållstillstånd i USA.

Men whatever. Fortsätter jag att reta mig på henne så kommer jag att säga nåt, annars är det ju inte helt schysst om hon nu mot förmodan inte fattar att hon är störig. Vi får la se vad som händer. De andra tre är iallafall toppenmänniskor!