I lördags var vi på bröllop. Lustigt hur jag till för nåt år sen aldrig hade varit på bröllop och nu har jag varit på många. Känns att man blir äldre och att ens pojkvän är äldre och har vänner i en ålder där giftemål är poppis.

Iallafall så gifte sig Sabrina och Nils i lördags, två av Eriks arbetskompisar. Eller. Kollegor. Största delen av gästerna var även de kollegor så ja.. Det var lite konstigt och inte så… hjärtligt på nåt sätt. Dessutom gifte de sig inte i en kyrka, utan borgerligt i en av lokalerna som hörde till fest-herrgården. Det var ändå ganska coolt, lite annorlunda musik och sådär, bland annat gick bruden in till Bruno Mars’ Marry You. Lite senare fick vi lyssna på Red Hot Chilipeppers fina låt (som jag aldrig hade hört innan men nu gillar starkt) Hard to Concentrate. Början av låten var konstig och jag hann tänka att det nu skulle spelas ännu en engelsk låt som människor inte har en aning om vad texten betyder, men ändå tvunget ska ha på sina bröllop. Men nä, sen blev det bättre. Refrängen går:

All I want is for you to be happy
And take this moment to make you my family
And finally you have found something perfect
And finally you have found

Och här kan ni lyssna på den.

Väldigt fint. Ja, sen minglade vi lite i sensommarsolen och fick en massa smarriga vickningsrätter. Godaste var en potatissoppa med tryffel och en kall, rå lax- och gurksallad med senapsdressing. Smarr. Som tur var så utgick middag med bordsplacering och stelhet. Istället körde hipster-paret en live-cooking-buffé med kockar som stekte och grillade och lagade mat till oss. Det fanns bord och soffor lite överallt och folk hängde mest. De hade även ett live-band med två grymma sångare, en kille och en tjej, som sjöng i stämmor och turades om att rocka ut.

Antagligen är det lite trist för er att höra om eftersom jag har noll bilder och det egentligen inte hände så mycket. Plus att jag är rädd för att säga för mycket sanningar om hur stämningen var på den där festen, eftersom som sagt alla Erics jobbkompisar var där och två av dem var själva brudparet. Det var gratis god mat helt enkelt. Och häng med min man utanför hans grabbiga, illaluktande (älskade) kollektiv.