Han är här nu. Jag är hel.

Igår stod jag nervös och sprallig på flygplatsen i Köpenhamn och väntade på att ett SAS-plan från Frankfurt skulle landa. Sen kom han ut genom de där magiska dörrarna och vi kramades och jag tog med honom hem till min nya lägenhet som han bara sett bild på innan det.

Det var lunchdags och jag gjorde en omelett till oss som vi smaskade i oss i andakt vid mitt nya köksbord. Alltid lite konstigt, på ett bra sätt, de första timmarna vi är tillsammans igen. Vi kämpade med att få igång trådlöst internet i lägenheten så att han kan jobba när jag är i skolan.

Det slutade med att samtal ett samtal till min bredbandsleveratör och en promenad till Teknikmagasinet för inköp av ny router. På vägen hem ösregnade det men vi tog oss ändå till Willys, handlade lite mat inför de kommande dagarna och gick hem igen.

Routern gick igång efter nån timme, han var nöjd med sitt internet och vi tittade på film tills vi blev hungriga igen på kvällskvisten. Då tog vi oss till Southern Kitchen, åt hamburgare och snackade skit.

Jag är så himla glad att han är här.

Imorgon kör veckan igång, jag ska på föreläsning och möten samt skriva en liten uppsats till på fredag. Han ska jobba, göra skyltar till en läkarmottagning och sådär. Också ska vi hälsa på mamma och pappa och lillasyster, äta middag med bästa vännerna, kolla in libanesiska Occo, gå på bio och kanske ta en tur till Köpenhamn.

Jag är så himla glad att han är här.