Under resan på Kangaroo Island så hamnade vi på en konstig bondgård. Mannen som jobbade och bodde där hette Paul och han var helt galen. Hela gården var full av en massa lösgående och instängda djur. Vi vandrade omkring där i typ två timmar och fick hålla koalor, gosa med en pytonorm, mata kängurur, kramas med två echidnas (en blandning mellan piggsvin och igelkott) hälsa på två stora aror, se ett får bli klippt, hälsa på en bunke fritt betande shetlandsponnys, ge frön till stora emuer, klappa en opossumbaby, jaga påfåglar, hälsa på en goanna (stor ödla), kela med några wallabys och mycket mer. Överallt sprang det runt en massa djur och ungar och reptiler och fåglar. Alla skrek och stojade och det var väldigt, väldigt surrealistiskt.

Trots allt verkade djuren ha det väldigt bra, jag intervjuade gubben om det innan jag gick med på att hålla koalan. Det känns liksom inte så roligt om den spenderar hela sitt liv med att få kamerablixtar i ögonen och klamra sig fast i odrägliga turister. Men han försäkrade att koalorna bara jobbade vars en timme var tionde dag och att de dessutom jobbade för sin egen mat så att säga. Kändes då okej i magen.