Först pratade Ville och jag med Emelie och grabbarna hemma i Sverige. De var så gulliga och fina. Vi snackade om det som hänt sen sist vi sågs, i somras. Och om att Emelie har en liten kille i magen som jag ska få träffa nästa gång vi kommer till Sverige. (20-29 november, biljetter är bokade.) De har dessutom köpt ett nytt hus som de håller på att renovera och välja kök till och allt är så spännande! Fattar egentligen inte varför vi inte snackar i telefon/skypar oftare, det är ju hur lätt som helst och väldigt trevligt. Jag får massor av energi också av sådana där glada samtal med folk som känt mig länge och gnuggar mig på rätt håll.

När ungarna sen hade vilat middag så snackade vi med mormor, alltså min mamma. Hon kommer snart och hälsar på också, det ska bli KUL. Det har onekligen blivit lite mer hektiskt att försöka ha ett samtal med mamma på datorn. Elsa var dessutom supertrött och tramsig och gav henne bara hittepå-ord som svar på frågor. Ville försökte ta över telefonen, kastade bollar i min tekopp och skrek när han inte fick stoppa sina fingrar i min näsa.

Men en del fick vi väl iallafall sagt. Jag berättade om förskolan som jag är missnöjd med just nu. Försöker få tag på en såkallad klassmamma för att diskutera vad jag ska göra, men har inte lyckats. Ska prova igen imorgon. Ja, och så visade mamma såklart alla sina små djur och fingerdockor som hon har i sitt skrivbord för att roa barnen. Vi pratade också om hur jag längtar efter en trädgård. Sen gick vi ut, barnen och jag. Och i brist på trädgård lät vi Ville bestämma tempot och struntade i vagnen. Han löpte fram och tillbaks längs gåvägen här ovanför och var så lycklig. Så ofta är det lilla som gör det.

Nu sover ungarna och vi tittar på Ozark. Imorgon ska jag till frisören. Jippi! Egentid med huvudmassage och te. Mhm.