I onsdags var alltså första dagen på min fem-dagars praktik på Migrationsmuseumet i Adelaide. Jag träffade Alessandro vid bussen och sen vandrade vi tillsammans bort för att säga hej till Catherine som är vår handledare och chef. Hon är väldigt trevlig, väldigt kunnig och samtidigt muséets chefsintendent.

Det visade sig snart att Catherine inte riktigt hade koll på att vi skulle komma och vad vi skulle göra. Enligt hennes chef, som hade pratat med Diana, vår kontaktpersonsprofessor på skolan, så skulle vi göra research till ett projekt om italienska och grekiska invandrare under 1950-talet och vad de hade med sig i sina bagage. Detta var dock ingenting som Diana nämnt för oss. Men. Jaha. Så första dagen satt vi i sju timmar framför datorn och försökte hitta objekt i muséets samlingar som kom hit med italienare eller grek för 60 år sen. Det gick dåligt. Migrationsmuséet köper inte in saker, utan är beroende av donationer och de får oftast bara donationer som har med planerade utställningar att göra.

Kändes jättedumt att stackars Catherine var tvungen att ta hand om oss, hon hoppades nog att vi skulle behöva alla fem dagarna till att leta material åt Diana, men vi var ju klara efter en halv dag egentligen.

Kom alltså hem med irritation och trötthet i kroppen i onsdags.