Sov sådär inatt. Min säng är inte lika skön som Erics och dessutom extra kall och hård. Men det blev morgon iallafall. Tisdagarna är ju mina vägdagar då jag testar om LCHF-kosten och promenaderna och avståndstagandet från socker har gjort mig några gram lättare. Imorse var förhoppningarna låga eftersom jag nog åt för mycket i Tyskland. Inget förbjudet, men för mycket av det tillåtna. Dessutom hade motionen uteblivit de senaste dagarna.

I mitten av förra veckan blev jag superförkyld, fick ont i halsen och hostade och snorade som bara den. Sprang ändå min runda som vanligt på onsdagen, men fick sen i princip skäll av Eric som var väldigt orolig och påstod att det var skitfarligt att motionera med halsont. Jag googlade och hittade svar som styrkte både Erics teori och min egen rätt avslappnade attityd. Jag bestämde att springa om det kändes lockande och skita i det om det inte kändes lockande. Ganska farlig inställning, men det fick bli så ändå.

I Tyskland blev det alltså bara korta, lugna promenader, mest i förflyttningssyfte. Ingen jogging alls, trots att jag hade alla kläder med mig. Iallafall. Nu mår jag bättre, men har ändå bestämt att vänta med löpningen till nästa vecka och bara köra power walks den här veckan.

Som tur var var vågen på min sida imorse och resultatet efter en vecka av överätning och noll motion positivt överraskande. Jag kämpar helt enkelt vidare.

Hej från fem kilometer i Bulltofta!