Jag kom och satte snabbt på mig lite extra mascara, över lagret som redan satt sen jobbet. Eric åt en pasta med brödsmulor och ansjovis som luktade himmelskt och när min mage inte vill sluta kurra tryckte jag i mig några bitar ädelost som förrätt. Sen tittade vi på ett avsnitt Masters of Sex, jag hann inte se slutet. Jag målade naglarna mot en pappkartong från Westwing och upptäckte att mina boots var prickiga av smuts från senaste cykelturen. Jag bytte tröja, trädde en ring på långfingret och pussade Eric hejdå. Det regnade som tur var inte, men det blåste kallt och min kappa var inte varm nog. Jag saknade min North Face-jacka som gjort mig supersvettig tidigare i vecka. Det var bara att konstatera att vädret är konstigt.

Efter ungefär 15 minuters cykeltur och lika många rödljus var jag framme i Sachsenhausen. Det fanns inga cykelställ utanför restaurangen så jag ställde den vid en lyktstolpe. Mittemot fanns en liten konstaffär med fina små vykort i fönstret. Jag tänkte på att köpa några för att ha som backup, men klockan var nästan åtta och innehavarna höll fredag.

Inne på en bar som heter 36 Grad satt Josefin och väntade. Fina Josefin, helt klädd i svart med snygga rosésmycken och ett stort leende. Hon såg så stark ut. Vi satt och pratade så länge att kyparen till slut tog i från oss menyn och frågande pekade stolarna. Jo, intygade vi, de andra två kommer också. Snart. Och det gjorde dem. Izabella och Yvonne, båda också i svart. Vi var fyra svenska, svartklädda människor som åt sallad och gnocchi och drack vin och pratade bort en hel fredagkväll.

Medan de andra drog vidare mot fler barer och mer alkohol tog jag min cykel och trampade hemåt. På bron över till min del av stan stannade jag och tog ett kort. Frankfurt är fint.