Idag har vi varit på 2-årskalas för Noah som håller på att bli stor. Vi fick chokladkaka och hemmagjord pizza och moster Izabella kånkade runt på Ville ett tag. Och så pratade vi så mycket vi kunde.

Nu sover ungarna i sovrummet, Ville vände sig lättat på sidan och somnade snabbt med min tumme i sin hand så fort jag kom in där. Elsa hävdade som vanligt att hon inte var trött och inte behövde sova. Hon hade som vanligt fel.

Eric lch jag sitter på soffan och tittar på Life in Pieces och skrattar högt. Spana in den mysiga lilla serien. Imorgon väntar en playdate till, också i Frankfurt. Jag tycker om att ha saker att göra, men vi trivs också bra här hemma, vi tre. På Elsas gympa finns förresten en tjej med två små barn som jag tänkte försöka bli kompis med. Hon är normal och inte så supergammal. Inte som Vaccinationsmotståndaren, Utlänningshataren eller Läppstiftsmissbrukaren, mina andra tre vänner på gympan.

Ja, jag svamlar mest. Jag är trött. Trött och sugen på Paradis-ask, stora Gott & Blandat och… nybakad kanelbulle. Men nu jävlar vänner, kör vi. Här ska bantas. Suck. Hejdå.