I fredags gick flytten. Allt var packat och ihopskruvat och fixat och ordnat. Flyttgubbarna var tidiga och lastade sin lastbil så himla noga. Det var som ett Tetris, allt perfekt planerat. Det tog tid och jag var rastlös, pengarna tickade. Men sen blev de klara och vi körde till nya lägenheten. Där började det riktiga jobbet. Alla våra saker, typ 35 kartonger, möbler, tvättmaskin, diskmaskin och byråar skulle släppas upp till tredje våningen.
Jag tyckte så jäkla synd om flyttningarna så jag stod ute i trappan och var sista länken i kedjan som bar upp allt. Det kändes skönt att hjälpa till och förhoppningsvis gick det lite snabbare. Priset för detta arbete betalar jag med en enorm träningsvärk i lår och vader. Min arma kropp är ingen flyttkvinnekropp.
Igår vaknade vi för första gången i vår gemensamma lägenhet. Det kändes lite som att vara på hotell. Men spännande och bra. Vi körde igång med att skruva ihop möbler och blev nästan klara med kontoret. Sen åkte vi hem till gamla lägenheten, träffade grabbarna där ock städade och spacklade igen hål. Sen körde vi ett par vändor med saker hit, fick bära ännu mer skit upp för alla trapporna och svor över träningsvärken. Vi avslutade kvällen på Ikea, handlade duschdraperi, några lampor och lite köttbullar. Eric gjorde sen en insats till och installerade taklamporna balanserades på en stege. Nu ser vi vad vi gör!
Idag har vi fortsatt att packa upp och skruva ihop. Jag har städat badrummet som var jätteskitigt och Eric har anslutit diskmaskinen och skruvat ihop lite hyllor. Erics föräldrar var här med en laddning bra-att-ha-saker som vi tacksamt tog emot. Vi bjöd dem på kaffe de hade med sig och lät dem beundra lägenheten.
Nu är det kväll igen och jag har ont i huvudet. Imorgon ska vi gå till myndigheterna och berätta att vi bor här och sen väntar officiell överlämning av nycklar. Först de gamla och sen våra nya.
Jag är väldigt lycklig och glad. Det är mycket jobb, men det blir så fint. Jag har ett eget hem, jag har en vacker lägenhet, och det bästa av allt, jag delar mitt liv på riktigt med den bästa mannen i världen. Så tacksam.
Nu bilder:
Eric och Kai packar
Lastbilen börjar bli full
Fick traditionell tysk inflyttningspresent av Erics föräldrar- bröd och salt
Leave a Reply