Vänner och släktingar får barn till höger och vänster, förlovar sig och visar bilder från sina bröllop. Kärleken flödar på alla håll och det är så fantastiskt att se och höra om. Livet är fantastiskt.

Idag har vi haft lördag, hela familjen tillsammans, hela dagen. Sen Elsa började förskolan är det liksom lyx att ha pyjamas hela förmiddagen, pyssla lite här och lite där. Lägga undan tvätt. Dricka varmt te till frukosten. Rita lite. Prata med mamma på Facetime. Titta på bebisbilder. Bygga legostall. Spela kort. Ville sov 2,5 timmar efter lunch så Eric och Elsa hängde och jag fick målat klart hela skylten jag pysslat till julmarknaden. Skönt. Nu ska den bara behandlas med något och få ett ben.

Det kommer nämligen bli ett snäpp tight om två veckor. Först Hamburg över helgen och sen dagen efter vi kommer tillbaks drar vi till Sverige, barnen och jag. Sen är det dekoreringsdags inför kyrkans julbasar direkt, samma tid som vi landar i princip. Och efter det är det 1 december och 48 julkalender paket ska vara klara. De senare är inköpta, men inte inslagna. Men ja, det ska väl lösa sig. Jag är på G. Som de säger.

I eftermiddags var vi sen på lekplatsen, efter att vi bjudit svärfar på fika och gratulerat på den 46-åriga bröllopsdagen. 46 år. Det skojar man inte bort.

Sen badade jag ungarna medan Eric städade köket. Elsa tränade ryggsim och Ville stoppade plastfiskar i olika muggar. Nu sover dem och vi tittar tv tillsammans. Och jag bloggar. Och Eric kollar på roliga memes på telefonen. Att en aldrig kan göra bara en sak nu för tiden?

Imorgon ska vi träffa Lars och Linda, det var alldeles för längesen som vanligt. Elsa längtar efter Mira, en av hennes stora idoler i livet. Det blir säkert bra detta.